Kontrollerad och
strandsatt i ett antiparadis
där sitter jag och gråter ut
för att fått förlorarens pris

sista platsen utmätt
grumliga fanfarer och uppmärksamhet sekundär
det patetiska
en förlorare som är extremt preliminär

min skuta är grundstött
kan inte längre le
min morgondag har dött
mitt liv är passé

förvisad, förspilld ut mot det okända
regnet ska aldrig upphöra
min förbannelse kommer att sända
att det mitt liv ska förstöra

kontrollerad och
strandsatt i ett antiparadis
här är självömkan den glädje som finns
skriven i idiotens matris
och sedd ur förövarens lins

opolerad med invärtes smuts
jordprydd träskvandring i tusefallt
likt en opumpad medicinboll utan studs
så är hoppet det som ständigt svalt

min skuta är grundstött
kan inte längre le
min morgondag har dött
mitt liv är passé

längtan efter ljuset i ständig gryning
längtan efter stormen, gav bara bris
strandsatt i en jordpöl med dyning
i mitt egna antiparadis.