Nerverna lever sitt eget liv- du känner dem skrika inom dig.
Vi är hungriga som vargar, ge oss käk, krubb, mat annars
We will huff and puff and blow your house down, du oss tillhörig.
We use weapons to shoot pain, it hurts and will give scars.

Tortyr är deras jobb, och de njuter verkligen av det.
Passionerat och förföriskt lovar de paradiset om du..,
Lekfullt skär en kniv hud, de slickar blodroppen av bladet.
Testa säger de, du borde gilla det, är ju ditt ju.

Vad vill ni ha skriker du vettskrämd, desperat.
Ja vi är ju patologer, intresserade av allt.
Låtsas fundera, yes detta har vi inte testat.
De ler glatt mot dig; kylan genomsyrar din gestalt.

Där finns inte mycket kvar av dej, du överlämnar din kropp.
Inom dig finns trots allt en stjärna av hopp, låtsasnarkos genom dropp.
Du delas; en ser, en känner; Smärtan olidlig när de slutligt dissekerar.
Själen skiljs slutligen från kroppen när de slutresultat diskuterar.

Snälla säger kvider ni patetiskt; gör slut på vårt lidande.
För sjutton vill du att vi ska bli arbetslösa, utan arbete?
Människa ta dig samman för guds skull; har du inget samvete?
Här försöker vi hjälpa, och vad är tacken för det för helvete?!

Kanske jag är statist och inte skådespelare, ja helst publik.
Jag ser ”Motorsågsmassakern” och den är ju full av lik.
Eller är det nya avsnitt av ”Robinsson”; säsong nu?
Men jag har ju inte ens anmält mej till programmet ju…?