Det är häxjakten efter att finna

meningen med livet som förstör dig

förstår du inte det?

Strävan efter perfektionismen gör mig så spyfärdig ibland.

Och jag själv

i akrobatiska övningar som jag försöker följa

slutar i obalans

Fru Winsors övningar slutar med Offtryck på fjärren

när jag i ren frustration tröttnat på

att sno runt som en oplanerad köttbulle framför tv:n

Ironicas framfart

och jag som bara försöker hålla formen.

Frågan om vad många människor pysslar med

behöver egentligen inget svar, för det är egentligen så uppenbart

att man vill synas i vimlet utan att sticka ut.

Man vill gå sin egen väg men vara som alla andra.

Ironin i vardagen kan vara

så skrattretande charmerande ibland om

man ser på den med rätta ögon.

Och vuxenheten gör en så komplicerad fick jag berättat

för vi har aldrig någon aning om någonting

Barnens logik borde få smitta av sig

oftare, för det är väl bara att fråga chans om man är kär

och får man inte den så får man fråga nästa.

Och varför äta grönsaker

när man hellre lämnar utrymme för efterrätt?

Allt är så simpelt, faktiskt

men det är roligare med komplikationer... eller?

Människan försöker vara en bläckfisk

utan att inse att väggen därframme kommer springa rakt in i henne

och låsa in hennes psykos inom vadderade väggar

Så om jag nu hittade svaret

Ur barnamun

Finns det då någon mening kvar?