Igen. Glaset på kanten,

Krossar

Tusen diamanter sprids

Rädslan droppar knappt genomskinlig, blandas med en slags kärlek som sipprar

från en utsträckt hand

utan värme.

Ett slag.

Blodet smakar

inte hälften så illa som blicken, sveket

vetskapen om att allt är som normalt imorgon.