Varför är det så svårt för dig att förstå hur jag mår?
Varför har du så svårt för att visa dina känslor?
Varför är det så svårt för dig att berätta hur du mår?
Det är inte lätt för mig att kunna förstå dig när du inte vill berätta för mig.
Ändå begär du att jag ska ha förståelse för dig.

Varför är det så svårt för dig att förstå, att jag har egna vägar att gå?
Jag har egna vägval som jag måste ta mig genom på ett eller annat sätt.
Just nu står jag och stampar på ett och samma ställe. Du gör det inte lätt
för mig att kunna komma vidare.

Jag vill komma vidare och jag vill ha dig vid min sida när jag gör mina val.
Men inte så som det är nu, då känns det som jag vill vända om, för att
komma tillbaka till det som har varit, när det var bra.
Jag vill ha det bra igen. Jag vill välja vägar som gör att allt blir bra igen.
Med dig.
Jag är ingen lätt människa att leva med, men det har jag aldrig varit.
Du kommer aldrig kunna ändra på mig, eller forma mig efter dig.

Det som hänt i mitt liv de sista 6 åren har gjort mig till en svag och bräcklig
människa.
Jag är som en glasblomma, måste vårdas ömt annars går jag sönder.
Jag har haft både mot - och medgångar i mitt liv.
Det har format mig till den jag är idag.

Låt oss komma vidare till ett bättre liv än det vi har idag.
Tillsammans.
Längs vägen får vi lära känna varandra på nytt, upptäcka
varandras bra sidor igen.
Går vi genom resten av livet tillsammans så fixar vi allt.

Jag är inte jag utan dig i mitt liv, vid min sida.
Jag funkar inte utan dig.
Jag vill ha dig resten av mitt liv.
Vill du ha mig?
Jag älskar ju dig, kan du fatta det?
Älskar du mig?