Kanske allt är över nu för tystnaden är
det enda jag hör,jag har verkligen försökt
men min frågor har ej besvarats,

utan förklaringar


försvann du som en bortblåst vind jag har
inte gjort nått illa, men jag känner mig sårad
att inte bli förklarad vad som är fel ,

bortblåst


kärleken kom som en frisk vind dagarna med
dig var av glädje vi prata om allt och älskade
passionerat jag njöt av allt trodde på dina ord,

nu ovetande


så som man vill bli behandlad av andra vill man
bli behandlad och bemött själv det är mitt måtto
jag är känslig och lättsårad men att bara undvika,

är ren tortyr


frågar men korta svar nästan inga svar
som en maskin talade inspelade ord det
var det jag hörde ,jag ber min högre makt
om vägledning,

släppa taget eller hålla kvar


jag önskar ärlighet och en vettig förklaring
men här är det tystnaden som det ända som
hörs och regnet mot fönstret som smattrar,

en ton

Du känns långt borta,

evigheten