Så slut dig inne i ditt tysta jag

och hör på ingens kärleks fulla ord.

Försvinn till egoismens värld av ömkan

och närsynt avsky inför någons omsorg.

Jag låter dig! Jag orkar inte mer

men kom så inte sedan dragandes

med angreppen du alltid kommer med:

Att jag är den som fått dig att må illa!

Förvänta aldrig mer mig stående

med öppen famn att leende förlåta

hur du behandlat mig som luft och pest

helt bortom någon hänsyn till vår kärlek.