Det var ju tur att du dumpade killen. Tur att du bodde bredvid, vägg i vägg med mig
Det var ju tur att jag söp, då jag bara klev in i ditt hem och tiggde den där glöggen i glasskåpet som gjorde mig så varm så livet blev förstående för dig. Orden bara flöt och du anade vilken figur du hade där i den där svarta skinnsoffan. Du tyckte jag var sliten, dryg och snygg. Jag tyckte du var intressant med en ända vacker som en sommardag. Det var ju tur att jag gick mina meter hem igen och sov ruset av mig. Sedan vaknade jag nykter och slog numret till grannen med glöggen. Det var ju du som svarade och jag frågade om du ville röka.
Det var ju tur att jag hade eld och du cigg.
Vi rökte ju där under fläkten och beundrade våra ord som ville fläta ihop sig till en enda stor röd boll med innehav av djup lust. Det var ju tur att inte glöggen gjorde mig ful så innehållet kunde visas med den riktiga rösten. Den nyktra ödmjuka människan bakom den packade grannen. Och jag gjorde ju susen. För månader efter låg vi ju i samma säng. Du med din vackra ända sneglande mot min hand. Och nu ett halv år senare så blommar ett underverk
Inuti dig och vi är inte grannar längre
Vi är ju snart mor och far