Vem vet vart verklighetens visdom för oss

Vem vet vad viktigt vi må vara till

Vem leder självet rätt igenom öknen

som självhatsskuggan vänder hågen till?

Var vilar alla vita vissna rosor

Vem gråter tyst i själens dunkla natt

Vem vågar skratta högt och fritt i natten

vem vågar trotsa hatet med ett skratt?

O själ, som flyger ensam över taken

så vild och vacker välver vingen din

Du slinter mellan fingrarna som vatten

som älskogsminnesdoften i mitt sinn...

Kom, lyft mig upp! Ta med mig på din resa

Vid vägen vänjer jag mig aldrig här

Låt hjärtat andas friheten i vinden

och väva sorglös verkansväv i lärft som bär.