Lyckan ler - kär igen.

En underbar man, vi har känt varandra länge, men först nu har det blivit ”Vi”.

Vi förbereder oss inför en fest i hans hus. Det stormar ute och när jag står och sminkar mig så får vinden tag i huset och hela huset flyger iväg!

Kaaaattttaaaastrooooof!

”Att lyckan alltid ska vara så kortvarig”, är min patetiska tanke när vi kraschlandar.

Men döm om min och hans förvåning när vi och huset glider fram längs marken och vi stannar oskadda.

Jublet jublar i mig!

Ett underbart jubel för kropp och själ att vakna till.

Tack hjärnan!