Ditt skötes sälta bränner.

Jag har den på min tunga.

Och natten gav att jag min lust bekräftar.

Jag  kan få ståkuk, vänner!

Än känna hur min lunga

fick flämta lust, i dina sköna käftar.

Din sötma klistterhäftar.

Jag har den i min andning.

Du doftar junihimmel.

En hel del nattklubbsvimmel.

Nylon och nagellack i allsköns blandning,

Men starkast dina flöden

som glupskt för bort mig, bort till lilla döden.

Du är så satans läcker

att hjärtslagen försvinner.

Jag stirrar blint på dig (och dina vader).

Din nacke! Åh, så smäcker!

Du står där tyst och brinner

och jag får skallen full av eskapader!

Vill jag ha promenader

som  dina ögon skiner?

Hör jag att någon snackar

då  du har höga klackar?

Finns gud – ta bort all vardag och rutiner!

För nu  finns du min kära

och detta nu är nu och inte nära.

Ditt leende mig leka

långt bort från tiden, rummet

där all min mörka dysterhet sig gömmer.

Låt mina händer smeka

den våg, som under skummet

ger minnesbilder ingen sann man glömmer.

Jag bara går och drömmer.

Likt troende jag irras

att söka ord för fröjden

som visar sig i höjden

när mina tankar drar i väg, förvirras

av lusten, kraften, suget 

ja, allt det där som inte är förljuget.