Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till dig (100 ord)



Jag minns ögonblicket då de lyfte upp dig ur din mors livmoder. Hur du var lila. Hur du skrek. Hur du pissade på sjuksystern då hon undersökte dig. Hur jag höll dig och sjöng för dig under hela veckan då du låg på gränsen. Hur jag formligen lyste av lycka över att du var född. Hur jag nu visste att jag skulle dö för dig, när som helst, och var som helst. Hur det kändes att gå med dig runt kvarteret. Hur jag kände mig rikast i världen trots att kontot var tomt. Hur jag åter hörde fågelsången.







Prosa (100-ordare) av Mikael Lövkvist
Läst 686 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2009-10-30 20:01



Bookmark and Share


    © Birgitta Wäppling VIP
En fin text, där flödet av ord i sig själv tar med läsaren till diktjagets verklighet.

2014-10-19

  wellness tina
oerhört fint!
2010-06-21

  Christer Eriksson
Jag tycker om hur du krokar in dessa berättelser i varandra. Att barnet blir till en bättre pappa. Det är lite Allan Edwall, jag tycker om hans visor som rör sig genom hela liv. En lite mörk historia som vägs upp av en ljus, trivsamt.
2009-10-31

  Rachel Roth
med hundra ord, lyckas du beskriva något ofattbart smärtsamt! en verklighet som delas av allför många
2009-10-31

  Per Teofilusson
en av de dystraste bilder jag kan föreställa mig med barn inblandade. Och en av de ljusaste. Mm, gott att skölja munnen med det andra efter det förra.
2009-10-30

  Ulf Lagerholm
ja detta tar jag naturligtvis till mig med ens, ibland kan det vara en ynnest att bli född, där den ena eller bägge föräldrarna har haft traumatiska erfarenheter när de själva var små och försvarslösa, tyvärr kan det ju lika gärna vara tvärt om, att det dysfunktionella s.a.s. går i arv, men alltså inte i detta fallet, solskenshistorier gör mig mer än bara gott, bara att lyfta på hatten och önska lycka till även i fortsättningen
2009-10-30
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist