Jag förstår inte mig själv
det är som om jag skakar framför en flytande älv
faller jag ner spolas jag bort
från allt det jag har sått.
så mycket som har bärt frukt
ska inte bli bortkastat för en främmande lukt

det jag jag var och det jag är
förtjänar mer än dessa få bär
för mina blommor har vissnat
som om någon i trädets bark har ristat
ett märke som nu tynar bort
Något som inte kan stå mot tidens mått

Den stor frågan är
om detta växande träd
accepterar att det har växt
och därmed förändra
Vad som kan och kommer att hända