Verserna i min canzone blev bara fem. Det blev för tröttsamt att köra hela vägen. Mi trovate har jag snott härinne. Bara för att uttrycket var vackert. Detta nu är nu och inte nära /canzone vers 1 - 5/Ditt skötes sälta bränner. Jag har den på min tunga. Och natten gav att jag min lust bekräftar. Jag kan få ståkuk, vänner! Än känna hur min lunga fick flämta lust, i dina sköna käftar. Din sötma klisterhäftar. Jag har den i min andning. Du doftar junihimmel. En hel del nattklubbsvimmel. Nylon och nagellack i allsköns blandning, Men starkast dina flöden som glupskt för bort mig, bort till lilla döden.
Du är så sanslöst läcker att hjärtslagen försvinner. Jag stirrar blint på dig (och dina vader). Din nacke! Åh, så smäcker! Du står där tyst och brinner och jag får skallen full av eskapader! Vill jag ha promenader som dina ögon skiner? Hör jag att någon snackar då du har höga klackar? Finns gud – ta bort all vardag och rutiner! För nu finns du min kära och detta nu är nu och inte nära.
Ditt leende mig leka långt bort från tiden, rummet där all min mörka dysterhet sig gömmer. Låt mina händer smeka den våg, som under skummet ger minnesbilder ingen sann man glömmer. Jag bara går och drömmer. Likt troende jag irras att söka ord för fröjden som visar sig i höjden när mina tankar drar i väg, förvirras av lusten, kraften, suget ja, allt det där som inte är förljuget.
Jag ser i dig det sanna och lägger över själen till dina tankars sensuella omsorg. Jag tvingar tiden stanna från örat ditt, till hälen och lapar fröjderlig din blöta blomkorg, växande från fingerborg till måttlös brunn av safter. Jag flämtar under handen och når precis till randen där du blir jag och jag blir du ur krafter som närmast smärtsamt tömmer vår kärleks lust till allt vi aldrig glömmer.
Din tungas sötma svider så gott på mina läppar Välsignad vare dagen, mi trovate! Din honung ständigt glider som livets salt och peppar rakt in i mig, en olycksalig sate, som nu fått lämna Ate och gå mot sköna dagar. Din hud är min, den varma. Jag går i nyfödd karma. Nu gäller våra regler, våra lagar. För nu finns du min kära och detta är nu nu och inte nära,
Bunden vers
(Annat versmått)
av
Marlboroman/Hg
Läst 248 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-11-01 11:42
|
Nästa text
Föregående Marlboroman/Hg |