Och bluesen svalkar mina ensamheter

till ingens nytta, inte heller din.

Står stod som romantikens Svartepeter

stoltserande med löjlig min.

Har koll på alla himmelens planeter

men inte på min egen själs maskin.

Jag borde ge mig fria ytor, Eva,

och börja andas, njuta, fröjdas – leva!