Inkarasilas vandrar smekande och värdig,

i ljus av Fredrics sanna, milda rader,

rakt in i blaites tunga eskapader

och ser hur mare lätt och fingerfärdig

smått lockar loss Ruola som ihärdig

vill läsa alla Zetterbergs krevader.

Men ”silver” följer med, på lätta vader,

mot sten som *stenen* lagt i rader.

A touch of an angel trär in i gänget

till Elin Rs ogrundade förtjusning

och Mi Trovates bara står och skrattar.

Och Pang! Så kommer handgemänget.

Det blir plötsligt satans, djävla rusning

för att jag ljuger och författar.