En tårflod ses falla
mot kinden så blek
den rinner så stilla
för löften och svek

Ett hjärta står still
för tårarnas skull
och faller i vemod
när liv blir till mull

För kärlekslös själ
ett öga som gråter
två svikna själar
så vemodigt låter

I månljusets skugga
får natten sin ro
där tårarna rinner
vid kunskapens bro

Vid vågornas skum
finns tårarnas tröst
till havets bränning
mot klippornas bröst

Kring skuggornas rike
en rinnande tårflod
så tragiskt i natten
två själar med mod

Så frusen är tåren
som kinden känner
men sorger kan läkas
i längtan till vänner

De tårar som rinner
kring kärlekens spår
de känner ej smärta
blott välgång de får