Tack för Rosen!

Den smygande smärtan känns välbekant.
Eros stannar en stund upp i sin storstädning av hemmet.
Hennes hand läggs mjukt, smekande det onda; som för att hålla den kvar.

”Det kan inte vara?...” Eros vågar inte avsluta tanken. Istället återgår hon med ny energi till arbetet. Berget sopor klagar när de får nytt hem; avfallsstationen.
Hon ser med tillfredsställelse på resultatet; hon nu gjort upp med det gamla. Atmosfären är välkomnande.

Värken är starkare nu, bankar på dörren.
Nödår hade tvingat honom utomlands i nästan 2 år.
Välkommen hem Mensen! Eros ler tårögt, glädjen olidlig.
Tack för Rosen!