Ingen av oss ville titta ditåt. Vi tittade uppåt. Eller åt sidan. Eller ner. Men vi återkom alltid dit. Gick ditåt, men precis innan det blev outhärdligt tog vi en omväg. Jag gjorde det i alla fall. Jag vet att du också gjorde det. Men vi gjorde det aldrig ihop. Sen började det stinka. Då tittade vi åt grannens håll. Stanken kom nog därifrån, sa vi till varandra, men vi tittade bort när vi sa det.

Vi borde kallat på en präst, för död kärlek borde få en fin begravning och sörjas av de närmaste.

Jag vill kunna andas igen.