- Det är min skräck att bli instängd i en tvättmaskin.
- Ja, det kan inte vara kul.
- Kul?!
- Ja, hemskt. Hemskt, alltså. Det måste vara hemskt, menar jag.
- Vadå? Du tar inte det här på allvar, va?
- Jo, men… alltså, det är ju inte så troligt, liksom. Mera då ett kylskåp. Där kan man ju få plats, liksom. Eller ett frysrum. Ett frysrum kan man ju bli instängd i. Vi hyrde in oss i ett frysrum på somrarna när jag var liten. Om man blev instängd där skulle man dö ganska fort.
- Du ska bara ta över allting och vara värst! Jag pratar om tvättmaskiner. Om att bli instängd i en tvättmaskin, kan du lyssna?!
- Ja, men jag menade bara…
- Och man kan visst få plats i en sån där stor tvättmaskin! Såna där som dom har på tvättomater. Där skulle man visst kunna bli instängd. Och så kan man inte öppna inifrån, med såna där luckor, du vet, dom går ju bara att öppna utifrån.
- Jo. Det är klart… Fast…
- Fast vad då fast?
- Jag tänkte bara på att varför skulle man vara där? Varför skulle man krypa in i en tvättmaskin, och vem skulle stänga in en då? Jag menar, dom måste ju se att man är där inne, och man skulle väl protestera… tycker jag…
- Jamen skit i det! Skit i det då! Jag menade bara känslan att vara instängd i en tvättmaskin. Skräcken! Instängdheten, själva känslan. Herregud!
- Ja, och så skulle man titta ut från det där inåtbuktande tvättmaskinsögat och liksom se hur hela världen därutanför bara skulle åka upp och ner, upp och ner hela tiden med en jävla fart! Och undrar hur man skulle se ut utifrån för dom som tittar in: ett suddigt litet ansikte som far runt, runt, runt med öppen mun och panikslagna ögon.
- Jamen för helvete, då pratar vi väl om fryshus i stället! Vi tar och pratar lite om frysrummet när du var liten i stället, eftersom det är det enda du vill!
- Jag vill inte alls prata om frysrum…
- Jo det fattar jag väl att du visst vill! Det var ju det du började prata om direkt när du avbröt mig så fort jag började prata. Nå, kan du ta och prata lite om frysrum nu då, om hur man kan dö där och sånt!
- Jag har ingen lust…
- Då får jag väl fråga då. Du kan väl i alla fall svara på frågor va? Eller? Hur såg det ut, det där frysrummet? Var det stort eller litet?
- Det var nog ganska stort. Tyckte jag då åtminstone.
- Ja?
- Jo. Det var nog ganska stort.
- Jamen… mer då! Hur var det därinne?
- Kallt. Och så var väggarna svarta. Och taket och golvet också, tror jag. Och…
- Dörren! Dörren? Hur var dörren?
- Den var också svart. På insidan, tror jag, och tjock, liksom. Och av trä. Fast det var plåt på insidan.
- Svart plåt?
- Kanske på utsidan då. Jag minns bara att det var plåt. Och så var det rimfrost på insidan av dörren. Och lite på väggarna, tror jag. Och jättekallt. Vi hade alltid med oss tjocka vinterkläder när vi gick dit.
- Fanns det fönster?
- Nej. Det tror jag inte. Det vart alldeles mörkt, fast det var ju lampor. Dom hängde i liksom vridna snoddar från taket, med stora, såna där liksom platta plåtskärmar. Och så var det bås, eller kanske burar, jag minns inte, där man hade sina saker.
- Dörren då?
- Jag sa ju det. Tjock. Och jättetung, minns jag nu.
- Var du aldrig rädd? Att bli inlåst, menar jag.
- Jo. Fast det fanns en larmknapp på insidan bredvid dörren. Den kommer jag ihåg.
- Tänk om den inte skulle fungera då?
- Jag vet inte. Man skulle väl sparka på dörren.
- Men om det inte fanns nån kvar därutanför så skulle ju ingen höra…
- Nej. Fast jag tror att dom måste kolla att det var tomt i frysrummet innan dom gick hem.
- Människor kan väl glömma. Eller hur, va?
- Jag sa ju att jag var rädd.
- Ha!!
- Men det är väl en jävla skillnad på att gå in i ett frysrum, och att klämma in sig i en tvättmaskin!
- Tycker du ja!
- Tycker jag ja! Och det kan jag slå vad om att flera skulle tycka!
- Vilka då?
- Det kan jag väl inte veta heller, men säkert…
- Nej just det! Du vet helt enkelt inte fast du är så jävla tvärsäker på allting!
- Det är jag väl inte heller! Jag sa bara att…
- Ja, men nu har vi väl pratat färdigt om det här va? Nu har du ju fått prata av dig om ditt älskade frysrum, om hur farligt det var där och allting! Så nu kan vi väl ta och släppa det här idiotiska samtalet, va!? Nu när du har fått prata av dig? Räcker det inte nu?