Redan medlem?
Logga in
Vägen bakom hade varit svär att passera. Den hade kostat tålamod, energi, känslor och ekonomiska resurser. Ursprungsplanen att besöka den plats som hade förenat och orsakat oss så mycket skada, den hade vi redan kört förbi.
Älskling, låt oss släppa ratten!Vi samtalar inte längre med varandra. Har försökt i så många år. Jag tänder en cigarett, du ser skarpt på mig. Sedan ser jag i dina ögon att det är försent. Därför nickar jag till dig. Vevar ned fönstret, kastar ut min plånbok då vi kör över den korta bron. Drar ett sista bloss, kastar fimpen. Du skakar bakom din bilpläd. Jag ser på dig, du nickar. Nu är vi snart framme, säger jag. Du bara nickar. Det blir en rejäl tvärnit i den mörka natten.
Prosa
av
melkisedek
Läst 265 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-11-08 19:58
|
Nästa text
Föregående melkisedek
Senast publicerade
T som i Texas och Tennesee( stavas det så, Farbror Melker?) Train to no place Tigertass och en leopard på en ledstång. Älskling, låt oss släppa ratten! Ta mig tillbaka till Stalingrad! Hämdens timme är inne Gerillan har etablerat sig- stilleståndsavtal råder. Med en trollstav i min hand. Se alla |