Hade lyckats växla några ord med flickan i trappan intill. Högst upp på fjärde våningen. Hon talade dålig engelska. Högst sjutton år gammal.Verkade inte ha några släktingar eller vänner här. Några äldre män med barsk uppsyn såg till att hon vistades i lägenheten så mycket som möjligt. Det var flera flickor i lägenheten, alla såg ryska ut på något sätt. Vänliga och kontaktsökande men så väldigt rädda.Jag hade lagt upp ett schema över hur folk kom och gick i lägenheten. Eller rättare sagt hur männen kom och gick. Nu på eftermiddagen var det ganska tomt. Hade parkerat min minibuss i parkeringen tvärs över gatan.Det skulle finnas plats till åtta personer i bussen. Vi skulle ta oss till kusten där man gammelfarfar hade en fiskestuga. Ligga låpgt till s vi kunde ta oss över Östersjön i en lånad fiskebåt. Det fanns nödproviant, dricksvatten och medicin ombord. Vi var fyra väl kunniga i segling. Kunde läsa kompass.
Jag hade bestämt mig, inte för att bli en räddande ängel eller spela kvinnors
hjälte. Jag hade bara fått nog. Det var dags att stiga upp, säga ifrån. Människor får inte behandlas hur som helst.Jag kunde inte tiga längre. Jag var beredd att ta konsekvenserna.