hur kan du så enkelt singla en slant och avgöra en hel framtid?

jag imponeras av den enkelhet som sprid i andras vener, när min väg kroniskt är överkomplicerad och kartanpassad. Hur jag än gör försätter jag mig i de svåraste av ekvationer. enkelhet finns helt enkelt inte i mitt vokabulär.

innehållet måste försvåras, likt en tvångstanke nedsänkt med en höghastighetsborr penetreras hjärnbarken. jag försöker springa från mitt komplexa jag och inse enkelheten. men jag står där handfallen och förlorad och korad som krånglighetspresidenten.

hur svingar du så enkelt med din hand? och skapar trivialiteter på löpande band?

jag vill lära från er!
jag vill ha den kunskapen

för i min patetiska tillvaro drunknar jag sakteligen av att inget kan dras som ett rakt streck mellan två punkter...INGET!!!

människor hytter med sina nävar och förargar sig över mitt överseriösa beteende. men min skor har redan vandrad tiotusen mil och jag har redan passerat punkten för retur. så det existerar ingen räddning för min person.

men jag kan ännu fantisera över enkelhetens försimplade beräkningsformel, och hur logiskt solen lyser utan att göra världen till ett olösligt algebra. jag darrar och skakar av den avund som fyller min själ. för jag vet så väl, att när jag lyfter mitt glas med vatten att inget är så simpelt som den handrörelsen. men mitt sinne försvårar och jag ägnar minuter...timmar åt att beräkna vilken hand som i egentligen gör jobbet effektivast.

jag kastar upp myntet i luften, och konstaterar att det föll ned på högkant.