Ibland går tid inte fram som det sig bör
                      utan rör sig -
                      h a c k  för hack och jag kan se nagg
 som ätit sig genom nervbana som Cumulusmoln
 i pyjamasbyxor av stål, då dekadent feta läppar
 får mig att tänka på
                      - dricka rött tjockt vin och suga kuk
                      och har inte tid för drömmar
                      längre,
 eller någonsin.
 Bara att vända papper och mata in en man
 och det är frågan om en loop,
                      han åker fram och tillbaka
                      med frågan?
                      Jag undrar så - är det så här
 det är att vara fattig.
 På känslor.
 För de bruna - ack så slitna,
                      de Fallskärmsjägare har -
                      är de hos dig
                      i öppning lutad ut,
 hoppa hoppad hoppas hoppade nu,
 en rullad sten i öga
 låter allt bli mörkt
                      så kom Milton
                    - susa du utfällda blad
                      då tid drar ner persienner
 och river ner
 men jag har fantastiska säljsiffror
 säger hon och ger mig ett nytt kontorsrum
                      med påhittat namn,
                      då mitt gamla inte går att uttala
                      och
 jag ler
 inte längre
 då räkningar smyger in och runkar i melerade ögon
                      ja där genom det där lilla hålet
                      vi äger          
                      mellan passager i ansikten
 som en nattmidja
 ut i hand om ryggrad.
 Att vara svald som tyngdkraft
                      under expanderad,
                      lalalala,
                      hur känns det att bli rövknullad
 aj eller oh hårdare.
 Ja du,
 det är en frågan om uppfittning,
                      så armar i vinkel bakom nacke
                      och bredbent.
                      HÅLL POSITION!
 Då era stjärnor
 är som pisshål i snö och jag äger rymden,
 säger han och drar koppel till sol.
                      För det ska ta slut allt -
                      Allt det de missade i måttlighet,
                      som ibland - behövs det bara fyllas på
 då min far föddes med pengar
 och oh ja dessa har jag druckit upp,
 men numera är han industripensionär,
                      detta betyder mer eller mindre
                      järnlunga. Vi sörplar kaffe nöjt
                      när aristokratins sista pellejöns
 löser Soduko i filttofflor.
 Hostar sin svarta slagg till bokstäver
 med en flaska på bord,
                      för han är ingen sak man lämnar.
                      Ensam
                      OOOOOH LAAAAAA TRAVIATA!
 Men det handlar först om stolthet,
 så du kan inte hjälpa mig
 med någonting.
                      Möjligtvis PCP på gröten,
                      fler Tippexleenden och en bultpistol.
                      Eller jag vet fan inte, fråga mitt huvud,
 det fjärde från höger.
.Varför är det punkter överallt.
 För att det ska ta slut.
                      Allt.
                      Men jag vänder rygg
                      och loskar
 när det inte är som vrede,
 utan ett skrikande flygplan i buklandning
 vid Oknös hopptorn.
                      Det spricker
                      och tarmar simmar Östersjön.
                      Men det går att knyta knutar
 på sin magsäck så
/Skåda den reptilliknande ödlan
 i ögonkant hon är hög        
                      som ett hus och borde skjutas.                 
                      tala inte dumheter.
                      inget och intet är fast i tiden.
 du ska hålla käften
 då jag bär hela nittonhundratalet i byxficka
 och din födsel kan spelas
                      baklänges/
                      Stoppa in mig i fittan mamma
                      och be pappa knulla om allt
 haha. För att säga hårda händer i rymd,
 köra genom svart asfalt som mullvad BLIND
 om och om igen,
                      som om du skulle kunna riva ner
                      kinesiska muren.
                      Jag syns för fan från månen.
 /En imploderad nebulosa i öga
ser ett meteorregn över Himalaya
i dessa förspillda spermabanors
                      krökta rymd
                      är svalda satser som korsade
                      armar i mörka hål
 och alla vingar är slut i sortiment
 eller restnoterade/
 Det tar evigheter att gå all sten som arrogant   bubbla                                         och så soldaternas ignorans                  
                     "dessa grymma asiater
                      har aldrig hört talas om det runda
 symmetriska cylindriska hålet
 som kan finnas i Narvas utkant"
 Det är inte frågan om synfel,
                      för vid sidan om det där
                      i spegeln.
                      Är jag två meter och
 etthundrafyrtio kilo tung.
 Fucking King Kong på anabola.
 Marwels alla monster.
                       Så din knytnäve får plats i min mun.
                       Ibland misstänker jag
                       att det kanske inte stämmer
 men detta är inget jag kan låtsas om -
/För någonstans där mellan
 vita luftströmmar av skitsnack
                      är det så jävla viktigt
                      att skratta bort
                      att ett huvud producerar flytande kväve
 och inget håller fast
 då moln är en gata/
 Att ruska tills det går sönder
                      och du känner någon annans blod i mun,
                      så låtom då mina ögon blifva spelautomater -
                      Mata in tre Cipralexkörsbär
 och du får åttahundra svordomar
 i fluff,
 för jag försökte verkligen innan jag dog.
                      Dra hår
                      och jag spyr pengar
                      i fysisk närvaro
 för ladida -
 låter luft i höghus
 växta bortom linje
                      som aldrig kan snortas        
                      tills botten är eller mat
                      rensa fat
 slicka yta
 och be om mer
 fröken uttråkad
                      som juckar vägg
                      ristar kniv i skrivbordsstol
                      gäspar i en mening
 och alla syrsor spelar Puccini
 för en Eurofighter Typhoon
 som kindpussar och säger
                      Viva la Fitta!
                      Det är till att vara satt här på jorden
                      av en mening
 och där precis . Där.
 fick jag ett skrattanfall.
 Det varade.
                      Several minutes and gave me a
                      Cheshiresmile
                      eller Contrazblick då vafan,
 så jag älskar verkligen er alla,
 men måste jag umgås?
 Det är mitt yttre
                      som inte håller för det inre
                      och det gör mig lite osäker
                      på knullbarheten i den här texten.
 Jag mäter det så
 för alternativ torka är något som borde
 vara öken-
                      Sand.
                      att rulla sig i den.
                      Vill sitta med boots
 och höra skallerormar spela.
 Ska vi åka baby.
 Men vem fan är baby.
                      I hörnet. Vem har satt henne där.
                      Jag för fan.
                      Baby är en fjolla.
 Förakt är ett för svagt ord.
 Hon är en guldfisk dränkt,
 inbilsk och rundbukad.
                      Flyt upp och ner.
                      Det är senaste modet.
                      (herregud
 hör du mig
 hallå hallå
 låt mig sluta tala kuk
                      jämt jämt
                      är din stor
                      eller du är död
 med förruttnad syffebånge
                      och ett lik har stånd
                      hur länge
                      I EVIGHET)
                      Mer Nekrofilisnack och
 HAN som bara vill kjamas
 kjam kjam
 kjaaaaaaaaaaaaaaaaam
                      Det är något sorgligt
                      med en bitkraft 148.778 kilo
                      som fyller i papper
 och röker blå drakar på arbetet
 det viktiga OERHÖRT viktiga
 a r b e t e t.
                      När är det fredag
                      och jag säger jämt jämt,
                      allt är fredag
 på en ö med Robinson Svensson
 och vi måste till IKEA,
 då käkar har hoppat ur led
                      för gäspningarnas tid är här
                      köp gångjärn
                      och smula siffror mellan fingrar
 stirra på skuggor i handflata
 jonglera belopp
 i köpt stålverk beläget
                      på den Polska sidan
                      om Förintelsen som jag lägger på bord
                      så kom hoppa från bardisk där
 och krossa det
 för jag känner intet.
 Mycket väl
                      då jag vill avsluta
                      något jag inte börjat.
                      Stoppa in dina fingrar i min mun
 och smaka verklighet,
 det är inte alls svårt,
 bara blunda och du är här
                      rör mig ögonfransar slött över bröst
                      sugs upp och flöda över
                      riv ner tugga - svälj
 och kräks upp samma sak om och om.
 Igen.
 Och jag har drömt om annat med
                      en gång och blod på fingrar
                      är jag den första att erkänna
                      det droppar
 rinner
 forsar
 som rött ur näshålor
                    - noshålan med tumörerna uppslitna
                      och det krälar ut en l ö g n
                      som sparkar sina tassar
 med så många vackra ord där inuti
 som jag aldrig kommer att säga,
 för är det inte märkligt hur salt
                      kommer i kaskader,
                      ointressant måhända
                      men det är långt till andningen ibland
 och det går att fimpa i min navel.
 Varsågod.
 Så du skriker åt en vägg.
                      Men vafan bryr jag mig om det?
                      Inse att det här är vad som är kvar.
                      Lite damm på hals
 och revben hårt intill ryggrad.
 Spiegel spektrum rectum.
 Faktum.