Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Syd & Jag

 

 

I det vitaste vackraste huset längs Vintergatan där solen står Zenith två gånger per dag bodde jag med dig och var lycklig tror jag. Ja, tills Syd Barrett flyttade in under min säng. Han hade en cykel och jag fick inte ens låna den, men solen gav mig vita piller

De smälte som januari och det blev lite tystare oss mellan, men vi fortsatte älska under vita prassliga lakan när Syd viskade mitt öra med svart tungas Long gone. /And I stood very still by the window sill and I wondered for those I love still. And I cried in my mind where I stand behind/

Varje natt 03.23 vaknad av en rävs hesa skällande kunde jag höra dig inlåst i tysta - ja, hon sover, kom du. Som att smyga runt det vita och aldrig ertappa dig med något alls. Men anklaga som Golgata längs bord med rödrutig duk i framdukad Spaghetti Carbonara

För man kan säga, hur mycket kostar en driva. Tjugo, eller mer. För vi hade ju aldrig någon snö och problemet var att jag alltid var så varm. Mina händer brann och brinner än när jag äter vita drömmar med tungspets och drar in genom näsa

Vissa dagar hörde jag grannar konspirera med vädret och det blev bara varmare och torrare för varje vecka. En onsdag minns jag tydligt hur grävlingar och ekorrar stirrade längs mina nakna lår och flydde bort över äng. Då visste jag att alla hade övergett mig

Panikslaget slog jag mina brinnande ben, rullade runt och huden var svedd av slickande lågor. Så jag rev sårskorpor i huvud och satte taggar i hjärta som ett skålpund kött och jag menar, det är ett bra pris för kylans tystnad i huvud

För du borde veta att det är en dörr bakom dörren och allt öppnas inåt. Inåt och längre in finns en dörr till. Inåt den med. Som att köra natt och allt rullar vidare i ändlös monolog i avsaknad av dialog

Som att vara på fantastiskt humör, ja sprudlande för att plötsligt falla nerför och slå ihjäl den som vågar fråga och de sa. Just give Syd mandrakes and he'll be friendly. Som dessa vita streck längs vägbana bakom ett skrivbord i gråt

Så jag var tvungen att leta efter Gandalf den grå och Radagast den brune, de var de enda som kunde hjälpa mig nu. Tog ett flygplan, båt och taxi in och neonet blinkade oss fram. Syd visade med handen mot halsen och luften vobblade

I bar stod flaskor på rad och jag sa, ge mig en splittrad skymning, vill svälja skärvor med inbyggd Losec och behöver trollkarlar. Jag misstänker nu att jag åkte till helt fel land, men kanske var det mannen i hörnet som skrek Baby Lemonade

Han som log så brett att jag såg visslande luffare mellan tänder. Gula hjälmar på händer och med saftblandare sedesamt spelandes Elvira Madigan. Var det så och varför i så fall, men jag sa. Vill inte veta, säg inget

Bara sätt upp mina brandväggar igen för det glider nu, jag halkar omkring i min hjärna och kan inte stå rakt. Trippar fram på tåspetsar och balansen är borta. Behöver. Behöver. Nu. Hårt mot väggen, precis här

Det var bra, men inte något jag kommer att minnas eller att det slutade glida. Jag tror inte alls att han var magisk, snarare ett döende träd som skrek sitt vatten. För du såg allt, hade kommit dit och inte räknar egot med att bli påkommet

Jag glittrar. Det har jag alltid gjort, drar till mig människor i flammor som kolsyresnö, men har aldrig kunnat släcka mitt jag. För du var där som en ruvande skugga med lila tistlar och resväska, som orolig för mina handleders lodrätta

Skrek gjorde du inte, men viskade så högt att du skar sönder mina synapser. Att du inte orkade ville kunde mer och jag satt mest och vippade på fötterna lakoniskt överst på mitt höghus. Viftade med fingret sa saker som

Skjuter dig i huvudet (Watch my Indexfinger) så det ryker splitter över hela golvet. Du är glas glas glas i mina händer. Överhuvudtaget är det så att pappersmänniskor ger skärsår och att knäcka ben i längtan låter KRA AAAAS

Du slet av mig huvudet med tystnad och det växte ut ett nytt nästan meddetsamma eller var det i april. Men jag skanderade, vill åka fort snabbt dyrt, sälja allt. Flyga över stopp. – Aldrig se likt blinkningar

Men du ville inget alls, för du var nöjd, bara nöjd med att existera i vår värld av intet. Jag ville mer, jag ville se allt, ha allt, vara i allt. Halvera nu - kapa vid fotknölar. Såga, såga av ben. Är jag för mycket igen igen igen

Agera. Så det gjorde du. Bara kapade av och kastade ringen rakt i min pupill så det blev gula stänk i det gröna och sa inte Strega, Cyklop, Hydra. Men i alla fall. Kostar det så smakar det säger jag alltid och nu är jag fattig

 

 

Vi tar en paus här och spelar Bikesong

 

 

För halvmesyrer är som spårvagnars hastighet. Ytterst långsamt. Det och de spårar ur om tidtabellen är felskriven. Som att inte klara av det som är lugnt och stilla och det måste få vara rött när grus yr som av tusentals vildhästar med sprängd flank

Koppetti kopp kopp - Eller så behöver jag någon att skylla på nu igen. För jag rinner som orm över golv, gömmer mig under mattkant. Kliv och jag hugger. Hela livet, hur det är byggt i dessa plattityder av meningslösa MÅSTEN och just nu ska jag dö

Det här att luft tar slut och järnnäve kramar hjärta, ta det lugnt, det är bara lite ångest. Inget märkvärdigt, du kan andas, det är bara lite ångest. Att vara inget mer än, en äcklig patetiskt liten människa

Så uttråkad att gator gråter då förutsägbarhetens pris är tristess och ni bara ger. För det var så. Syd krälade golv med en hand svart och den mimade mot mitt sovrumsfönster täckta av skira spetsgardiner från tusen år av sommar med trygghet

You're the kind of girl that fits in with my world. Lägg din lilla hand på min urkarvade. Jag vet inte, just då lät det så bra och allt var bra. Jag bara är så här, kan inte be om ursäkt mer. Spelar ingen roll hur jag gör, det blir alltid så här

Bränner allt till aska, det är den brända jordens taktik. Ett gigantiskt ego slår ut alla moraliska kompasser för de angår inte mig. Jag som klär mig i skyttelrök från brinnande ambulanser, allt är Syds fel

Det är hans fel, han med sina viskningar och jag behöver en toalett. Mår illa, måste spy upp alla lögner. Men det är säkert fel på kaffebryggaren. Kokar endast sump när min mage svär svart sot. Redigera smärtan nu, oh adrenalin min medicin

Så nu sitter jag här och skriver mitt patetiska lidande med röda lampor för i  morgon måste jag smaka min egen medicin. Fast mest har jag lust att riva ner dörren och skrika. Vi drar till Peru och går upp på berget kastar oss ut till solen

Som den sista offergåvan från Machu Picchu. Fast vi dansar nu. Twostep. Ja, vi dansar nu Syd och jag. Med vita kläder och pandor under ögon, de hänger skinn och äter Bambu i munhåla här i min imaginära snödriva

Jag vet någon som sa förmodligen har vi inbillat oss allt och Syd har alltid rätt, för gnistrande buteljgrönt, brunt snett ljus är rrrrrruuuulllllandeeee. Jag kunde kanske ha letat upp dig eller ringt, men händerna har brunnit upp

Precis som alla telefoner smälter som glass i solsken nu när du slängt ut mig och jag är inte den som vill förklara, förenkla, bena ut. Filea fisken i stekbitar. Men om det inte går då, att dissekera stål. Här i tystnadens inre rum slår det lock för öron

Så kan du inte backa tillbaka bandet, snälla. Har åkt taxi i hjärna hela natten lång, gå ner och betala nu. För långt ut i den mörkaste skog levde vi, där rådjur smaskade natt och räv åt upp all snö under mitt fågelbord. Jag hade två söner och var gift med dig

Arbetade på Apotek Hjärtat och drack rött tjockt vin vid sällsynta tillfällen såsom lördag fyra gånger i veckan. Var förtjust i mazariner, amfetamin och män. Jag var, men satt stilla, låtsades att jag inte såg ryttarna som kom med storm

Så här står jag nu ensam och skriker med glas i hår och blåljus såsom blåklint i vintermörker. Du tog med dig ankaret, det som höll mig kvar, fast på jorden. Så vi flyttar hem till mamma i Cambridge nu

Där ska Syd och jag ligga och titta på teve, se såpa som tvål dagarna i ända. Bli feta som vita katter på ett äldreboende och för alla royaltycheckar ska vi inreda rum efter rum i tema som årstider i Midgårds vaktande soldater

Men, vackert, vackert var det. Du och jag. Fast mest du. Sådär stor, svart, trygg som en skugga mellan mig och det som brinner. Konvulsion. Konklusion mellan långfinger och ringfinger. Som märken från oss. Hur den vita randen bleknar

Jag är ledsen för att jag slet sönder oss med mig. För min ryggs tatuerade ormar slingrar sig så gärna. I gropar, under mattor, i hjärnor. Syd fryser och jag öppnar upp naveln. Kom in du. Han är så liten att han ryms bakom min skrumpna lever

Hör du hur det susar i säven Älskling. Jag ser dig gå där bakom mina ögonlock. Dina händer rör sig som Havsörnens flykt över min kropp. Täcker alla spår av oss med flammande lågor när Sibirien brinner rött till orange i själ.

 




Prosa av Inkarasilas
Läst 981 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2016-06-07 08:06



Bookmark and Share


  Stefan Viljehammar VIP
Den här texten skulle Syd Barrett ha älskat.
2016-11-01

  Ric
plutt sover fint och pappa jag ska joina, men me återkommer :)
2016-06-12

  Bjarne Nordbö
Du som bäst.
2016-06-12

  Peter G VIP
En text som till en början känns helt surrealistisk, som om Salvador Dali skulle ägnar sig åt att skriva istället för att måla tavlor ( och i min värld är Dali en fantastiskt konstnär)

(Lägger också märke till att du valt att utelämna punkterna i sista meningen i varje stycke och det ger en känsla av att meningen inte är färdig att det fanns mer att säga men berättelsen måste vidare)

Drömscenarion och rent psykadeliska och fragmentariska bitar fogas ihop, dessa lösryckta irrande tankar blir en berättelse om saknad, om att bli lämnad, att bli övergiven, ett kraschat förhållande där Syd är en flykt, en tröst, den sista att lita på.

en märklig berättelse men härlig läsning och hela texten är poetiskt vacker i sin uppbyggnad tycker jag!





2016-06-12

    ej medlem längre
man börjar ju förstå varför
din vita soffa är full med
fläckar och hammarhajar - yeah.
fem värdecheckar och +
2016-06-09

  Karina"Kia"
Jag rider in med havets hästar med ett budskap från helvete i hand!

Du skriver med vackraste ord en tanke eller två...Här brinner det jäklar i havet på Sibiriens stäpp
Här dammar du på!
+50 grader i mörkaste stund
Syd(Skåne,typ) Må vara ingen trevlig kis
han får inget större betyg(Av mej)

På mina havets hästar som är svettiga efter ritt..jag ser mig omkring i ett krigarens land(Planet)
Jag som kommer från väst på häst
Djupvackra dyningar och vackra ord och lev,som inte kommer räcka

Jag visslar in en polis
en pendlare som kommer och går
En läcka
på vita servetter gör dig arvlös
ett kraftverk i modern roll

Med en tajt full möjlig hudläkare
kanske skulle lätt vilja se
rulla sig i ett blåsväder i obotligt "vitt snö"
Snyft
Känns som absolut varmt klimat
likt klimateribesvär och en behövd en läcker utomhusdag
80% öl och resten...lägga fram i hinken
Situationen resten gäller

Förlåt mina ord ramlar ur ett skafferi
jag är som en gul postitlapp från -97 utan ord en skugga som tar en taxi från ett tysta landet

Tycka synd om sig själv eller mej
för allt syd va allt i ett fall
En kluven tunga
känslor försvunna
Älskar allt

Men det tunna ljuset
din rörelse
ÄLSKAR DIG
Våran värld och din
en tunn linje

Längtar efter<3
Mystiken och musiken
2016-06-08

    nånja
Radagast är kanske nån i din bok oxå, om du ska till Peru, må hända shamaner och plantor.
2016-06-08

    Melona
Du.
Den här är skarp i sina inlindade budskap och dolda historier. Kanske allt är en lek med ord, men nog så allvarlig. Jag börjar fan gråta och får be att återkomma till detta mästerverk när jag
vet att tänka klart och inte bara beröras, störas och drabbas.

Du sibiriska eld. Vackra sken!
2016-06-08

  Eva Langrath VIP
Orden rinner över skärmen som ett vattenfall och jag förnimmer sorg, ilska, självrannsakan sökande efter syndabock, illusioner som brustit och kärlek som försvann. Tycker om den starka känslan och drivet i orden.
2016-06-08

  Per Teofilusson VIP
Lyssnar Van Morrisons "...it's too late to stop now..." i jukeboxpausen, och tänker att det är slut nu det är över att den tiden är förbi... Den här dikten slafsar runt med mina tarmar och mitt kön och rädda Per och puttar på mig knuffar mig ut ur skumrasket: wow här blir jag ställd gnider grus ur ögonen vacklar till av den snabba förflyttningen och av ljuset. Jag håller inte igen längre, jag håller inte
2016-06-08

  Ninananonia
Galet underbar men sorglig text..... om en kärlek som tar slut...och du skriker med glas i hår..när ankaret är borta.. tur att syd såpa och Cambridge finns då...


Fastnade särskilt för dessa ord... mitt i allt det andra.. "Vissa dagar hörde jag grannar konspirera med vädret och det blev bara varmare och torrare för varje vecka." :)

Du skriver bara så bra..
2016-06-08

  objekt3
Lite feminism? https://www.youtube.com/watch?v=I0JFiFSV1aE

2016-06-07

  Anya VIP
Mustigt i en speciell stil. Googlade på Syd för någon vecka sedan...diggade Pink Floyd och ville veta mer om honom. Tyvärr är han ju död men kan tänka mig att han gillat din psykadeliska text med ett diktarjag som splittrats i en miljon stjärnor.
2016-06-07

  i af apa
ja när Sibirien tar eld...
2016-06-07

    kbk
Du är underbar. Galen men underbar. Shine on crazy Diamond ;)
2016-06-07

    ej medlem längre
... and the madcap laughs ...
Storartat, hördu!
2016-06-07

    Lars Gullberg



Åh ditt vackra underbara språk. Man häpnar. Är stum
Du fyller en hel sida med kärlek vacker förfall och kaos så poetiskt
sista allra raden ska jag rista in på min gitarr "Täcker alla spår av oss med flammande lågor när Sibirien brinner rött till orange i själ"

helt jävla fucking förlorad
2016-06-07
  > Nästa text
< Föregående

Inkarasilas
Inkarasilas