Dina plågade ögon möter mina. Ditt väsen skakar av smärtan som jag åsamkat dig. Jag ser hjälplöst på. Det finns ingen vrede hos dig, bara sorg. Och en ofattbar tillit till mig trots att jag misslyckades med att skydda dig igen. Du litade på mig.

Du låter mig trösta dig, krama dig. Jag väntar vid din sida, stilla, på att du ska få nya krafter. Vi har svurit trohet och lojalitet. Jag gör mitt bästa, försöker vara stark åt oss båda nu.

Det finns ingen som jag älskar som dig, och ändå så har jag återigen svikit mitt inre barn.