Meningen med livet jag går i mina
egna fotspår varje dag ibland är
det så tungt och ångestfullt,

svart himmel

ovanför mig november är sorgens
tid undrar var jag är på väg nånstans
har jag tid att vänta eller ska jag gå,

jorden ifrån

för ibland känns livet så meningslöst
tankar är mörka alla måsten över min
själ när min kropp inte orkar med vanliga
som en frisk gör på ett kick så jag,

misströstar idag denna mörka novemberdag
när jag anstränger min kropp för städning i
det yttre skalet som många tycks vilja visa
utåt så fint då frågar jag er hur mår ni på ,

insidan av er själ

för jag har sett och hört så många
saker i mitt liv nära och kära som vill
lysa utåt runt omkring då jag frågar
hur känns det den var fin, det var inte
det jag frågade

hörde du inte min fråga?

hur känns det allra längst därinne
i själens innersta skrymsle jag kan
svara på den frågan idag jag är nedstämd
känner mig ensam jag fryser längtar efter
att ha nån att prata med härhemma nån att
dela allt med i livet en kram ett skratt tillsammans
gå ut och måla hela himlen härligt blå sen måla
vackra blinkande stjärnor att se på och låta ,

hoppet,
växa