jag minns att du har blommor i ögonen
det var bara så länge sedan jag såg det


allt för länge
sedan blir nu
ännu mer längre
bort och jag
håller väl i
dig som att
du skulle
springa tillbaks
med barndommen


hoppa in i
min famn håll
mig inte ute ur
barndommen ge
mig lite glädje
i mitt liv igen




jag är inte rädd för att växa upp
bara att jag gör det utan dig




och jag skriker
efter kärleken
gärna din famn
kan du inte
bli paraplyet
som räddar mig
ifrån fruset regn?








på hustaket rinner
tårar ned för kinder
dom faller ned på
bilar och hon orkar
inte stå emot vindputsen
som tar henne till
friheten och hon viska














''jag vill hem, hem till friheten''




här hör jag inte hemma