Jag ska spara våra brev
på en vind nånstans -
hur vi bar på någon dröm
om det liv vi aldrig fann.
Jag ska minnas hur jag sjöng
genom dig i varje sång.
Jag ska minnas allt för väl
vårt farväl på en perrong.

Du ska alltid måla mig
som en suddig bild,
sedd ur någon penselspets,
den som alltid vandrar vill.
Vi är strängarna som brast
och dess spröda melodi.
Vi är båda skuggor nu
i vårt tomma galleri.