Jag drog mitt sista kort ur handen
I hopp att lyckan stod mig bi
Men såg det rinna ut i sanden
Och spelet var mig nu förbi.
Mitt hopp, en slocknad låga
I askan låg jag ensam kvar.
Jag vände till mig själv en fråga:
”Din spegel ger dig svar”

Jag sjöng ett sista ord ur munnen
Och sedan stod jag stel och stum
När du har öst ditt allt ur brunnen
Är ord du vill som slutna rum.
Jag ville naken visa svärtan
Som gjort mig gömd men uppenbar
Och vill du veta mer om smärtan
”Min spegel ger dig svar”

Jag skrev ett rim på sista raden
Ett slut som var så skört och blekt
Det var det skiraste av bladen
Om höst som faller tyst och vekt.
Så finns en tröst som du vill följa;
En sång, en dans som svävar klar
Är jag en tyst och tynande bölja
”En spegel utan svar”