Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
några radbryten blir tyvärr lite fel pga platsbrist.


Om struma och bränder och hur man kan sluta andas på ett ögonblick

Det måste ha varit vid tio eller
någon gång däromkring för jag satt vid köksbordet
omgiven av alldeles för många böcker men just då
fokuserad på struma och vartenda ord etsade sig fast
i mitt minne innanför mitt pannben till och med sidan som var uppslagen
men jag kan inte säga vad jag tänkte
inte idag förutom vad tidigt han ringer
det brukar han inte göra men rösten avslöjade allt
jag visste med en gång
jag andades inte längre när han sade det har hänt något
han måste berätta och jag satt ner men mitt hjärta glömde att slå
min man såg nog på mig från platsen mittemot
någon gång reste han sig gick efter när jag fastnade
i golvplasten som jag hade tvättat innan julen
för det skulle vara fint och rent för det är så det ska vara
jag kunde inte svara för vad säger man när det har brunnit
jag visste redan allt förutom hur allting skulle förändras
och hur väntan på att en kropp identifieras kunde krossa ben
jag kunde bara vända blad och läsa om struma
inget annat spelade någon roll och min man fick inte trösta
sedan lämnade jag honom jag kunde inte sitta still
när jag rabblade symtom samtidigt som allting förändrades
strax innan midnatt
nej inte riktigt allt jag blev rädd för att dö men det var andra som gjorde
och jag klarar fortfarande inte av ljudet av sirener

det är snart jul igen och det snöar fast det är tidigt
jag tänker vad tidigt det är det är ljust ute och min bror har blivit psykotisk som vanligt
min syster kan inte sova medan jag fortfarande sitter på andra sidan landet
precis som då och då skämdes jag för att jag tyckte att det var skönt
att inte behöva se hur vattenkokaren hade smält hur svart det var
eller lära mig hur bränt luktar
jag var nog en dålig dotter men mest den sämsta systern för det var hon
som var viktig och jag tänker samma sak nu när jag pratar med henne i telefon
när hon berättar vad som har hänt och jag kan inte
göra något annat än att vika tvätt och jag vill börja om från början
men allt ligger i prydliga högar
jag vet inte om jag säger ord som betyder något
istället gråter jag en stund inte i hans soffa men bredvid
den här gången tröstas jag fast jag skäms och idag begraver vännen sin lillebror
och jag kan inte göra något inte laga hål eller ens sy knappar
imorgon kommer hon fortfarande att vara död och julen närmar sig
det finns inte en blomma som inte påminner om eld
jag har tappat talförmågan och jag kan inget om struma jag vet bara
hur jag inte kunde andas när han sade att det hade hänt något




Fri vers av Agnieszka
Läst 634 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-11-16 18:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Agnieszka