En höna värpte ägg
i hönsgården en dag
hon lade det i solen
av kärleksfullt behag
Morgonen var härlig
och tuppen var stolt
han sprätte med foten
och slog en dubbelvolt

I denna sköna morgon
två andra hönor sa
att ägget var för stort
och det var inte bra
Tuppens kam blev vit
och stapplig hans gång
rädslan blev besvärlig
likt oron i hans sång

När ägget sprack itu
det var en märklig syn
ur ägget klev en räv
och kisade mot skyn
Tuppen han blev galen
och flydde mot skogen
bonden där på fältet
skrattade vid plogen

Gårdens andra hönor
vid hönshuset de satt
de hade också roligt
åt bondens lilla spratt
Räven var en leksak
som bonden hittat på
tuppen där i skogen
nog det kunde förstå

Med skam i sitt sinne
kom tuppen så tillbaka
i nattmörkret stillhet
han la sig vid sin maka
En höna värpte ägg
på nytt nästa dag
slut det var på skam
nu togs det nya tag