Lakan

                   Vajande pendel av snö
där prisma målas diagonalt i hus -

det sjunger från Sirius idag,
                            ljuset är skällande
och i avhuggenhet famlar vi luft
då intet är som
värk
      mellan pekfinger och tumme,
cirkelformen går inte skapa
                 i rävfärgad jords klagan

Så kom tryggt kök
       lägg lakan över eld slocknad.

Fri vers av Inkarasilas
Läst 1239 gånger och applåderad av 70 personer
Publicerad 2009-11-23 17:37

Skriv ut
Spara som PDF

Henning Hson Otroligt bra. Gillar din text mycket! 2016-04-17

nånja Jag somnar i en sovsäck under stjärnhimmel till den. 2012-04-28

Kalle.O Fan vad bra! 2011-12-28

Andreas Brolin som att somna i en snödriva 2010-01-06

Eva Langrath Nu har jag läst många gånger och förnimmer nya saker varje gång ett tankespöke som får fart vindlar runt för att till slut landa i ett tryggt kök. Vackert jag bokmärker för att läsa många gånger till. 2009-11-30

Lady Alassa Det här är ett mycket välvalt ämne att skriva om och du gör det Superbra! Underbart! 2009-11-29

Peter Matsa Vilken skön känsla ... som att ligga nedbäddad i en vagga och äta saltlakrits, medan någon sjunger en vemodig godnattvisa. "Så kom tryggt kök lägg lakan över eld slocknad." Järnspisar vad fint! 2009-11-27

Joel Munther underbart. är det en juldikt? en bra sådan iallafall inledningen skickade mig med tomtens expresskälke till Elsa B:s timmerstuga, varm glögg flugsvampstofflor och pepparkasgubbar som sjunger carols vid öppna brasan. Tacksamt avbrott i det existentiella trams alla vi andra tjötar på med. 2009-11-27

Mikael Lövkvist Jag tycker att den häringa är ytterst finstämt skapad. Efter flertalet läsningar känns den fortfarande ny och intressant. Jag gillar stort det uppgivna, illusionsfria, men också varmt trygga i de två avslutande raderna. Tycker om att du har putsat och hyvlat på detta verk. Ja, det spörs att sägas en gång till: jag gillar skarpt det här med att landa i ett jordiskt kök efter man har gett upp famlandet i intet. Gott. 2009-11-27

Marlboroman/Hg Stella stillans claritatem... - Jag stal raden av Nicolaus Hermanni (ur Birgitta-sångerna). Den nya översättningen är kass. Jag minns den gamla: Stjärna som i klarhet blänker... 2009-11-27

stenen/ Yv Ericsson Poesi. Ja. 2009-11-24

Melona *GENI* 2009-11-24

Jan Linderoth Kan se lakan i vinden som snöfjärilar. Älskar dina uppfinningar! Skulle vilja gå i hemspråksundervisning hos dig. Vilken fullständigt psykodelisk upplevelse det skulle vara! 2009-11-24

Per Teofilusson Den ständigt pågående korrosionen kan ge en nästäppa och isdroppar i håret. Det är en klang här av surrande hymn mot isblå sprickbildning. Njuter gott till kaffet! 2009-11-24

Lilla My* Väljer att smyga in i ditt trygga kök och sitta och njuta bara! Förbaskat vackert diktat här!:) 2009-11-23

Carola Zettergren Ojojoj.. rätt in, fasen så vacker smärta, att få den att se ut så, men skära som en vass skalpell..det är konst det!!!! Sparas naturligtvis, hur många applåder som helst! 2009-11-23

Berit Robin Lagerholm Intensiv sårbar och skör framtoning i en text som är så stor i det stora lilla och belyser själens frågor. Tyckte mycket om det här lilla smycket Inka. 2009-11-23

Nanna X klangen av tomma tunnor genom universum fladdret av vita fanor lukten av snö 2009-11-23

Ulf Lagerholm Canis Majoris, natthimlens klarast lysande stjärna, i alla tider har vi människor fascinerats av dess lyster, det intensiva ljuset som trots allt talat, talar till vårt rudimentära förstånd, att något outsägligt allomfattande trots allt existerar utanför gärdesgårdar och spiselhällar, spaltmil efter spaltmil av tankar kring planeterna och evighetsbegreppet har ristats i sten, plitats ned på pergament, på A4skrivmaskinspapper från Holmens Bruk, allt för att försöka göra detta mysterium greppbart, till slut infinner sig dock krampen i pekfingergrepp, i frontallobens synapser, vi är helt enkelt inte skickade att först något av detta fullt ut, en förundran är ändå på sin plats, jag tycker texten vibrerar av just den insikten, och att det finns fredade hörn, platser i tillvaron där det är möjligt för oss att krypa in, ödmjukt fundera över vår relativa märkvärdighet, relationer, jobb, politik, nyhetsflöde är förvisso något viktigt i människans tillvaro, men som sagt finns det något annat därute jag vill lyfta kepan, vifta med den under rymdpendeln, tacka för en jävligt bra dikt, ja 2009-11-23

mikael ejdemyr Så omsorgsfullt utformad och högtidlig i tonen som en gammaldags kungssång i modernistisk tappning. Det finns något runt i det raka och något hårt i det mjuka. Det finns något ljust i det mörka och något intimt i det avlägsna. Det finns något varmt över det kalla och något levande över det döda. 2009-11-23

Melona min drottning av snö du har din kristall av is där det välver, skälver flingor vita som stjärnor, lakan du skriver magiskt och minusgrader mot mina rutor 2009-11-23