Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

om. igen. om?




Lazy fuck



11/6                    Hej, när dörr öppnas. Klänning över lår när skinnsits sjunker. Ben över det andra, röda klackar och ett korsat kön. En sval hand om min nacke och hur hon doftar

Nejlika och apelsiner. Du ler ofta säger jag och hon böjer huvud, hår bildar röd gardin över. Kyss hamnar vid öra, tre små pärlor- svarta i snibb. Vrider upp volym, lutar rygg mot ruta. Bas mullrar oss fram. Känns i ryggrad. Hur den slår - Saknat dig. Nu åker vi. Gasa då. Blick fäst vid växelspak och skratt som en hand på min kuk

12/6                    Så många stopp. För cigaretter. För att kissa. För att handla. För att hångla. Som ensam brukar det ta tio timmar. Nu ett dygn

13/6                    En arm hängande utanför hängmattas gungning. Askpelare i mitt bruna landskap. Det märkliga jazzsvajet från hennes röst. Lite försenad betoning på ord, rök blåst från näsborrar. Talar konstant, jag hör inte riktigt längre, det är som ett surrande. Mygg

14/6                    Gräset för högt. Måste slå med lie. Stentrappan är varm mot mina ben, spänner ut bältet. Måste börja träna igen. Varför gör jag inte det längre. Hinner inte. Det ska säljas. Skogen, sjön, huset. Allt. Skrattar till. Vad har hon gjort. En liten fastspänd nalle svävar i en trädgårdsstol, rosa ballonger lyfter den över Ekens armar och hon under. Viftande med en cigarett. FLYG FLYG TILL MÅNEN! En nyckelpiga landar i min kaffekopp och jag häller ut det svarta i jorden. Det syns inga spår. Huden är slät

15/6                    Ett lätt duggregn över solbrända axlar och en rak kjol. Mitt hår är för långt. Trillar ner i ögon. Finns grått i det bruna. När hände det. Hon låter fingrar smeka bröstkorg, gnuggar kind mot. Skrattar och säger. Kittlas. Det går några får i hage bredvid. Huset. Högtryckstvätt i kväll. Men jag vill bada, kan vi inte det. Nej. Inte nu. (Det är för perfekt, låt oss inte gå någonstans) Hur färg släppt i sjok från dörr. Ligger i små drivor. (En gång var jag lycklig här. Hade planer. Ung. Alla drömmar alla önskningar. Allt vi skulle göra. Inte du. En annan)

 
Hon klänger sig upp min rygg och jag springer in i lada. Kastar henne i höet. Armar mot mig. Kom. Och jag kommer mot. Kysser hals och låter tunga vila i halsgrop, känner tickandet under

16/6                    Avstånd faller mellan oss, äts upp av slickande kurvor, smekta. Bröstvårtor brunrosa. Rygg mot mage. Saft mot lår och diskbänk där. Stål under små bröst och hur fittan kramar, omsluter. Hennes suckande. Som vinden ovanför och eldflugors surr mot nät

(Vissa gånger finns det sådan desperation bakom, framför och under att det känns som om hon gräver hål i ryggrad och vill krypa in. Gör det du, jag kan inte själv. Hon håller kniv mot mig. Jag kastar den under bordet, kan inte nu inte nu. Inte nu)

17/6                    Fiskat tystnad. Gick när hon sov. Knäppta handflator under kind. Sol brandgul mot azurdok. Lägger öring i diskho, det är råttskit längs golv. Varmvattnet slut. Måste elda, sätta ut fällor. Hon sitter stilla i trädgunga. Skriver på lår med silverstrimma, eller ritar. Ser inte härifrån

18/6                      Hon i min skjorta oknäppt, lagar mat och städat övervåning. Klockan är två. Svarta sopsäckar med döda blommor längs gång. Vi kommer hinna städa ur huset. Innan mäklaren kommer. Jag nickar mot glansiga läppar och lena ben. Hon sjunger igen och på röda naglar är små gröna palmer. Mikroskopiska träd. Ingen nedsatt fot. Balanserar på tå vid spis, rör runt i eld

19/6                    Läser böcker. Ligger i soffa och ser upp när hon målar min köksvägg med stegrande vita hästar. Sakta kommer hon tillbaka till mig. Naken. Som hon är. Det var så länge sedan. Ett år. Sedan jag såg. Det här. Lugna. Borrar in sin haka mot min hals. Vad är det. Inget alls, inget alls. Jag älskar dig. Trivs här. Så mycket. Puls som pickande fågel mot min handflata. Vilt

20/6                    Dubbelsäng under ett blått tak, att vaggas i sömn med en kropp lindad hårt kring. Nejlikedoft, så tung du är. Min kärlek sover.  - Lämna mig inte. Ensam. Är det hon eller jag som talar i natt

21/6                   Läppar kring rot, slickar och suger. Så glupsk. Samlar hennes hår i hand och för huvud upp och ner tills rytmen får mig att spruta. Att hon säger. Jag är din. Gränsle över och att jag pressar ner mot lakan under. Trycker hand mot hennes hals, när blicken stannar till kommer hon i vågor, skrikande

Efter. För in sin tungspets under min överläpp och slickar i håla som efter spår. Kuken sårig, alltid. Idomin, vitaminsalva. Törs inte gå på toaletten själv på övervåningen. Jag ger henne en ficklampa. Stanna då, snälla stanna där då. Lämna mig inte att hitta dig borta från mig.

(Irriterad) Språket, ibland kommer det i fel ordning. Springer i trappa upp och är nere lika fort, håller mig i hand tills sömn sänker
 
22/6
                    Det är maniskt det där knullandet liksom talandet i vakenhet. För oron är ändå här. Var är vi. Panikartad söker trygghet. Är det jag eller hon. Det blir svårare och svårare. Mörkret är här igen. Det färdas så snabbt

23/6                   Kl. 2.42. Glider upp, smyger som skugga längs vägg. Jag känner att hon lämnar mig. Luften står inte stilla längre. Den följer. Tysta steg längs trapp och knäpp från tändare, klick klick klick rum efter rum. Hör dörrar öppnas stängas och lådor dras ut. Prasslet av papper och den svaga doften av tobak, steg ovanför. Mitt hjärta slår i otakt. Som klor mot golv och återigen tändarens släck tänd släck

24/6                   Hon står där vid fönstret i sal. Vad tänker du på, va - vad tänker du på. Att brunnen är sjuk. Går inte dricka vattnet. Häll ut din kopp. Du kommer må dåligt. Hon häller det sakta och jag känner lukten. Hade du med i din väska. Den du bar själv. Det värker i mitt huvud och det kryper i hårbotten. Kliar i handflatorna. Slår huvudet i dörrposten. Glömmer jämt hur lågt det är i tak. Ingen rymd. Instängt. Måste få vara ifred en liten stund. Bara en liten stund. Åska rullar över himlen. Kvavt, det är så kvavt

25/6                   Älskar dig. Älskar du mig. Vad tänker du på. Men fan. Jag vill ju fan bara få vara ifred. NÅGON JÄVLA GÅNG. Kan du låta mig få tänka ifred K, kan du det, SNÄLLA, vad är det du vill. Krypa in i huvudet på mig. Hon röker under fläkten, säger inget

26/6                   Klockan är elva på kväll. Strömmen plötsligt borta. Det, den som får oss att se. Hon får panik, ren panik, den gammaldags sorten - som ett sluddrade skri, frånkopplat väggens spännbälten. Det stegras, ljudet låter som en siren, hur det åker upp och ner

jag är så jävla rädd nu är så jävla rädd jag är så jävla r ä d d  kan du hjälpa mig och det klistras längs fönstret HAN kryper in och når mig och där hörde jag något som dunsade mot och det ÄR någon i köket och det låter ute vafan är mina cigaretter har du sett dem och kan jag låsa och stänga skjuta bokhyllan för men jag hör han kommer nu ja han kommer nu PAPPA och jag kan inte nå telefonen hur jag än gör för den har trillat in under soffan jag vågar inte och kan inte gå till toaletten jag är så kissnödig och KAN inte för spegelbilden kan vara en annans och jag är inte säker på att det här är min röst den låter så STOR för min kropp och när blir det ljust igen och alla lampor de går inte tända mer och kolsvart så rädd jag är jag är så jävla rädd nu jag är så jävla rädd nu jag är så jävla r ä d d nu och kan du hjälpa mig hjälp mig

Swoshandet när elektriciteten kommer tillbaka. Att det bara är att fösa ner spaken igen, det vet jag - inte hon, men håller hårt om och hon klamrar sig med klor in. Vrider runt och drar sönder. Så leendet. Åh tack tack tack tack

27/6                   Räcker mig till axel och jag måste böja mig ner och krama om, för det är. Fint. Bär fjädrar i hår, inflätade - vita. Får mig att andas snabbare. Skratta. Skrika. Tystnaden är borta. Men jag kan inte räkna ut stegen. Hur många de är till dörren öppnas. Magens mjuka, höfternas svängning. Halsen och den raka ryggen. Hur hon rör sig. En dansares knotiga fötter. Egentligen ful. För vass. Oslipad och deg vissa dagar - Slappt ansikte och sjuka ögon. Inte idag. Skarpa pupiller, strömmen av ord. Absurt. Absurd. Förhårdnaden på vänster långfinger efter pennor. Älghuvudet i salen har prytts med örhängen. Läppstift på badrumsspegeln. Baby. Ihopknutna skor. En fjäril i upp och nedvänt glas på köksbord slår vingar mot och lila glas i fiskelina över husstak. När var hon där uppe jag undrar och kisar mot solen, det är en varm dag. Ikväll kan vi bada

(Åh fyj fan. Jag älskar dig men orkar inte längre men du vet att när du ler mot mig så ger jag dig allt)

28/6                  Viskar mot min rygg. Håller om midja. Jag ska gå till en läkare, jag ska ta medicin. Lyssna då. Jag vänder mig om, lägger panna mot silkeshår. Det kommer inte vara jag sedan. Vill du det. Vill du det och jag kan inte svara henne, vill jag det

29/6                   Rött hår blött av tårar. Duschen fungerar inte. Möss i byrån. Kylskåpet läcker. Vafan jag lagar mat åt dig. DU KAN I ALLA FALL DISKA. Ta upp dina kläder själv. Du visar ingen ömhet. Jag vill åka Pontiac. (Men den jävla bilen är trasig och köpt långt innan. Någon annan satt där före) Du tar aldrig första steget. Du väntar FAN alltid att jag ska göra det. Jag vill gifta mig. Jag vill INTE gifta mig. Vill ha barn. Vill in till stan. Vafan. FINNS INGET ALLS HÄR BARA JÄVLA KOR OCH HÄSTAR. De stinker. Vill inte. Tycker du det, jasså och så det lilla rakbladsleendet och jag lyssnar inte längre. Bara känner. Så trött

30/6                   Ligger långt ut på kant i säng, stödjer sig med en fingertopp mot golv och låter så avlägsen när hon säger. När slutade vi älska med varandra och började knulla. Och. Jag vill bara sova. Vänder mig mot vägg. Tusch från drömmar som nattfjärilar bakom ögonlock, att sakta glida in i nattens landskap

1/7                   Morgonens stela strålar. Precis mitt i ordet biter jag av. Älsk  ling. Köksfläkten inställ på +++ läge. Kaffe, kolsvart. Måste till stan. Kan vi det. Vill se lite människor. (NEJ. Vill inte in dit, till hennes verklighet) Stanna. försvinn. Åk själv. Kamp. Muskler sväller, ormar sig under hud. (Vill inte umgås med andra. Vill vara med dig) Okej. Nöjd. Tror jag. Gestalt mot murad ugn. Hennes fingernagel som ristar mönster i något osynligt. Skriver i luft, vad. De är på plats igen. Svett längs rygg. Har så mycket att göra

Bastuns rök. Vi ligger på en lav med händerna flätade. Skopa över sten. Hur det fräser och hon njuter. Laga pannan, lägga tak på ladan. Måla om uthuset. Kasta allt som var. Orka. Slår armar runt nacke och lutar sig. Berätta vad det är, jag kan hjälpa. Jag kan det och någonstans viskar det i mig, att jag vill. Nej, jag vill inte. Kanske senare, sen

2/7                   Allt lugnt. Vi har legat i säng till det är eftermiddag. Bara hållit om varandra. Skuggor från flygande svalor utanför. Ett spindelnät i ett hörns fasta. Du betyder allt säger hon och jag. Måste handla nu. Papperslapp i min hand, varor tills i kväll. Årsdag, tre år. Vin, köp VIN. Älskling, hallå. KÖP VIN. Ja och vi behöver. Mat vi behöver mat. Och Vin, glöm inte VINET

Två timmar borta. Längre tid är det inte. Men. Redan när jag svänger in med bilen på vägen hör jag. Kraschande och smällar mot vägg. Hur musik vrålar genom ett trasigt fönster. Springer upp för stengång, vräker upp dörr. Möter hennes ögon, reptil och en mjölkvit hinna fallen över

HUR FAN KUNDE DU. LÄMNA MIG ATT TA HAND OM DET HÄR. INGET ÄR BORTA. ALLT ÄR KVAR. DU HAR INTE STÄDAT BORT HENNE. VAFAN ÄR DET HÄR OCH DET HÄR

Hon kramar något i hand. Vit spets och polaroid rusar mellan mig och tapeter, under min hud, kastar. Tre miljoner kronor ur ett trasigt hål. Sparkar kring kläder. Skor flyger i en vit båge genom dörr. Ett stålrör mellan pressade händer. Där, en tavla genomborrad. Vält låda. Tumlade fotografier. Sönderrivna minnen. Anteckningar. Tusen planerade drömmar krossade som porslinshundar. Vrede så stark att hon darrar och skriker. Hör inte vad. Bara det sårade djurets - klagan

Sätter mig på köksstol, dynans grön och vitrutiga mönster. Rygg värker. Lagt takpannor i tre dagar. Solbrännan svider. Men här är natt. Bordsduken med hål. Ansikte i händer. Snus rinner. Kastad matolja längs vägg. Uthällda konserver på kläder. Krossade LP-skivor. Rörstrand i tusen skärvor. Fimpar i ekparkett och spyor över en nedsliten rosablommig gardin

3/7                      Fulheten med läpp uppdragen. Alldeles för skarp i ansiktet, stirrande ögon och den där pupillen, fixerad. DITT SVIN DITT AS DIN SJUKA JÄVEL HAR DU TAGIT HIT MIG FÖR ATT STÄDA BORT HENNE. Så. Skiftläget när det där andra slår andan ur mig. Och jag kan inte säga något

Kanske vill jag såra. Kan inte sortera tankarna. De ligger så långt bak, gömda. Försöker röra henne, hålla om. Säga förlåt. Hon glider kring, nästan dansar fram, den underliga blicken brinnande. Jag har haft fel hela tiden. De är inte gröna. Utan en glaciärs blåsvarta is. Där under vilar det vackra nu

SKA BORT. JAG SKA HEM. RÖR MIG INTE. RÖR MIG INTE. RÖR MIG INTE

Men det är jag som har bilnycklar och det är jag som rycker ut fördelardosan och det är jag som vet att det är åtta mil in till staden och att mörkret kommer fort på landet och det är jag som vet att hon inte törs gå ut då och det är jag som är närmaste busshållsplats

4/7                      Vi måste prata - jag vill knulla - inte det - men prata då - lyssnar - lalalalalalalala - dricker - hur mycket har du rökt - lalalalalala - kan inte se var din pupill - börjar eller slutar - nej - mamma eller pappa - vem fan är du - JAG ÄR SVARTHÅL - bara kör in kuken - SKA DET VARA SÅ SVÅRT - FYLL - orkar fan inte med det här - leva med en hiss - för du är det - lalalalalala - sover soffa - men gör det då - kräver hela tiden - DU KRÄVER HELA TIDEN - bortskämd prinsessa - VAFAN VILL DU HA AV MIG - slicka mina fötter - SLÅ HÅL I KOSMOS - vad har du gjort - inte meningen - KAN DU TALA MED MIG - men prata du - så jävla bra på att prata annars-  lalalalalalala - och knulla mig i röven sen - inte det - mycket möjligt - ATT JAG ÄR - så håll käften och rör mig inte - skriker  - om du tar på mig - jag - vill inte - p  r  a  t  a

5/7                      Ligger på säng, magen strimmad av rött. Hur många år har du bevarat detta mausoleum över er. Tio år, femton, hur länge. Alla garderober där uppe. Hennes kläder och era minnen. Kvar. Du tog hit mig. På Min Semester. Jag har inget mer sen. Har du inget att säga, va har du. INGET ATT SÄGA

Den nästan triumferande rösten, att hon väntat. Vinna, slå till att förstöra oss. Kan knappt tala, det är vreden, sorgen och gråten. Har inte varit här på så länge, visste inte att allt fanns kvar. Visste inte. JAG VISSTE INTE. (Eller)

6/7                      Alla anklagelser. Får det att bli lika mörkt som i hennes öga. Det vänstra. Vad vet hon egentligen. Inget alls om vad jag varit. Vi ligger stela bredvid varandra, mil från ändå. Det darrar i mig. Rädsla eller visshet. För privat. Något som bara rör mig. Du fanns inte då. Låt skiten vara. VAFAN SKA DU ANALYSERA ALLT FÖR. Du har haft fler karlar än du är gammal. Men. Jag frågar inte. Petar inte i sår. OCH. Jag vill inte veta. SÅ. Håll käft

Knuffar ner henne på golv. Placerar fot som en bro över hennes ansikte. Stampa hårt över näsbenet eller hjälpa. Kommer inte från den där vidriga känslan av att älska eller hata. Så hon viskar. Det spelar ingen roll längre. Gör det. Går bort, kastar igen dörren. Men fan. Ropa mig tillbaka. Fan förlåt, lutar mig mot trä. Innanför är det tyst

7/7                      Tar bort allt vasst kring oss, virar skumgummi om hörn. Sätter mig på golv. Värken molande längs tinning. Ispikshuvudvärk. Hör inte när hon kommer. Bara känner viskningen i örat. Var det då du blev ___, när du blev lämnad. Krossade hon dig. Var det din kris. Det du behövde för att få fäste. Det här, i Orden. En död gudom

Sliter ner henne på golv, drar ner håliga jeans till anklar och lägger henne över knäet. Låter handflatan piska upp stjärten. Hårt. Jag slår. Slår. Ringen river upp sår i den vita huden. Strimmor i kött. Blodet - och jag slår hårdare och snabbare

Snoret droppar in i mun. Gråt, jag gråter. Men hon. Låter inga ljud komma fram. Ligger stilla över mina lår. Försöker tala, men jag är så hes. Hjärtat bankar. Det rinner om henne. Doften. Den är så stark och hon vänder blick mot mig. Ögonens svarta och det okuvliga. Föser ner henne på alla fyra, pressar en hand mot svanken. Ner och jag tränger in. Drar hennes hår bakåt och att hon säger

Vill inte tänka på det. På vad hon säger. Det ordet. Hon rullar ner nu och ligger i fosterställning. Armar kring knän, huvud böjt och sperman som rinner ur och det bubbliga blodet. Jag var olydig och den ljusa rösten, så barnslig. Hon är långt borta. Att hon nickar och skälver, upprepar, o l y d i g

Går från och släcker lyse om. Jag tror att hon gnyr. NEJ, snälla, nej snälla. Släck inte. Släck inte. Men. Det finns inget att vara rädd för K. Så säger jag och låser. Jag låser in henne i ett mörkt rum och sitter utanför tills jag somnar där, på mattan. Som en hund. Vaktande

8/7                       Hittar henne i garderob på morgonen. Får bända upp dörr med kofot. Hon har spärrat låset med stålgalgar. Vridit dem runt runt lås. Att ha den styrkan i händer av glas. Ligger nerkissad och ihopkrupen. Slitit av tussar från håret, blonda moln mellan fingrar. Spyor eller är det avföring. Hon håller upp armar mot mig och jag bär henne mot duschen. Låter vattnet skölja oss båda rena. Så tyst. Tvättar hennes hår. Det syns inte att det fattas en del

Det gör inte det. Älskling. Reder ut lockar med fingrar. Tvättar med en svamp bort allt blod. Jod och plåster. Lägger bandage om händer och hon bara stilla, så stilla

9/7                      Svart klänning med tunna axelband. Hon sitter på marmorskivan i fönstret. Vener i tecknad reliefs ränder där hud blottas. Att hon väger halva min vikt och rummet krymper, kristallen smäller och skärvor flyger. Skurit sig. Det rinner från tinning. Från - det inuti

Långsamt glider hon nerför och mörker slickar rygg. Står framför mig och håller fram. Gör det du. Avsluta




Prosa (Novell) av Inkarasilas
Läst 2776 gånger och applåderad av 88 personer
Utvald text
Publicerad 2010-05-31 07:00



Bookmark and Share


  barbazooia_
Jag tyckte om den ett bra tag. Annorlunda språk. Spännande ibland, ibland rakt på. Men slutet, 7/7 och framåt? Vad fasen skulle det vara bra för?
Byter berörd mot äcklad. Och det är ingen känsla jag vill ha efter att ha läst något. Kanske andra vill det. Men jag bara undrar - varför skriver du så?
2013-07-13

  Jordgubbsodlare
"Mitt sommarlov" goes "Ett anständigt liv". Gillar verkligen det naivt romantiska och lite hemlighetsfulla tonläget... Extremt inspirerande! :)
2012-12-12

  DanSan
************************************

Helt otroligt fucking bra skrivit Inka . . . .
men jösses och jisses så tuff att läsa och
fundera över som vanligt är du en magnifik
ordsmidare och när jag började läsa så
funderade jag över hur i brinnröda du fick
ihop denna text eller det är så att du skrivit
flera kortare texter och fått ihopa dem efteråt

hur som helst sanslös bra läsning som berör!

Applåder vännen!

************************************
2011-12-30

  Totimomo
Det var riktigt tungt att läsa denna. Tack för att du delade med dig. Jag gillar mer lyckliga slut men den var fin ändå, på sitt säregna dödsmörka sätt. Känns som att en kille skrev det här...intressant poesi madame.
2011-07-19

  PPQ
grattis till en välförtjänt stjärna
2011-07-18

  Pauline Pousár
Jag mår illa..
Och det är en jäkligt stor bedrift att få någon att må fysiskt illa med ord.
Mycket bra..
2010-11-20

    deb8
Dina texter är som en flykt in i en surrealistisk verklighet.
Jag får direkt associationer till True Romance och Postmannen ringer alltid två gånger där passionen ges ohämmat utlopp och driver handlingen med ett slags primitivt beroende och utlämnande till kärlekens vansinne. Du är bäst i denna typen av texter eftersom du äger förmågan att gå helt in i vilka roller du än åtar dig med en sällsynt och brännande närvaro. Som här den manliga rollen med kvinnan som blir både slampa och dyrkad för sitt otroliga övertag. Jag tänker att dina karaktärer ofta är klassiskt stereotypa med kvinnan i högklackat, röda läppar, alltid redo och mannen stor, muskulös och ständigt villig att penetrera sin omättliga kvinna, vilket jag köper med hull och hår och glömmer allt jag har omkring mig. Det finns en längtan i dina historier som aldrig kan komma nära nog. Ett behov av total symbios med sanningen. Att knulla och bli knullad i alla öppningar känns som ett sätt att undvika smärta, likgiltighet och död, ett sätt att känna och hålla sig levande...samtidigt den ständiga dragkampen mellan två människor. Kärleken, sinnligheten som du skriver mer så ömsint och berörande lätthet..."Kom. Och jag kommer mot."
fan vad jag svamlar men bra är du och tack för resan bort...
2010-08-26

  xpressme
mållös, underbart!
2010-07-21

  C.Degerfeldt
du är så sjukt bra. tåls att upprepas många gånger om.
2010-07-15

  David Calvert
I belive it is I who is miserably lazy not reading it all, when I should have. Really liked it.
2010-06-27

  Marlboroman/Hg VIP
Så är du där igen. I det språk och den atmosfär som slog syret ur mig redan första gången du dök upp. Och sade jag då, och alltefter, det jag upplever nu.
2010-06-11

    Silvermjuk
SÅ mycket nonsens! - så underbart mycket nonsens!
2010-06-05

  Mikael Lövkvist
Jag vet inte riktigt vilka ord jag ska använda till att kommentera den här, Inka. Men jag har läst den 2 gånger nu: en gång snabbt och en gång sakta. Den rör om i mig på många plan. Fast jag vet inte vilka ord jag kan använda, ändå.
2010-06-04

  Dr Jimmy Johansson The 777
Skaldissans indiktamen en myt i sagans episka pjäs. Prosapsalmen romantiska rytmik rimmar sidfläsket via dramats drogade dogm.
Formen i poemen, spexet i taktens vers visar drapans cykel in natura.
Lyriken speglar en fabel där skissad psalm kysser satiren i stansad strof.
Inkarasilas sägen lägger balladen i barockens accent.
Legendarisk nationalromantik i skönlitteraturens sparsmakade reberättelse.
Pisspopkonstnärens stilistiska inkontinens framkallar modernistiska urinoarer.
2010-06-04

  Peter Matsa
Andlöst drama. Det var som att bli instängd i en stentumlare. Imorgon ska jag ta ett djupt andetag. Men först måste jag tänka. På slutet.

Kärlek kan vara ganska knepigt. Jo.
2010-06-03

  eelinpersson
mållös.
2010-06-03

  ~Hope~
Jo... och förresten är jag helt såld på din rubrik!!!
2010-06-03

  ~Hope~
Vem orkar läsa svinlånga texter på en datorskärm?? Jo jag... (och alla andra) när det är du som skriver!! Jisses så bra vännen, att följa ett händelseförlopp och alla tankar och känslor som alla datum bär i sitt sköte... fantastsikt!!!
2010-06-03

  katiana
Fantastiskt. Jag ryser!
2010-06-02

  Per Teofilusson
Rycks handfast omgående (vare sig jag vill eller inte) in i denna sadomachokistiska kärlekssaga av salta och sura utsöndringar och av ömsesidigt beroende in i död eller vansinne (och ut på andra sidan?). Signifikativt att berättarjaget är den som vet hur man laborerar med ljus och mörker (och som gör Henne suktande tröst efteråt med en enkel handrörelse): från och med där läser jag in det hoptvinnade beroendet (som alls inte måste vara hopplöst sjukt). Känner igen Inka med orden som kastas lite omlott (det har jag gemensamt m författaren så att). Att hon förlagt det hudflängda dramat i ett (bedrägligt) flängt konande lugn m råttskit i kökslådor och bastulav och annat sånt trevnad är ett berättartekniskt genidrag, tycker jag. Länge sedan jag läste en sådan glöd hos dig, Inkara, kändes den här.
2010-06-01

  Gunnar Hilén VIP
mina rader dansade omkring lite...femte radens "där flickan talar om..." ska ner till och efter 11:_e radens "incestvistelse..." förlåt...jag kom åt nåt...precis som du gjorde hela vägen...
2010-06-01

  Gunnar Hilén VIP
ditt sätt att skriva är bekant och det håller för det mesta...kan bli arbetssamt i vissa stycken med icke fullständiga satster...men innehållet, INNEHÅLLET...ordet PAPPA 26.6 - där flickan talar om hur liten hon är - får mig att börja svettas..."mamma eller pappa, vem är du"...gör mig iskall...och min slutgiltiga, tror jag, förståelse över denna makalösa incest-vistelse...där samtidigt den tredje person ska "städas bort" ( exfrun...mamman ? ) gör mig spysjuk men det var ju meningen...grattis ! Ja, jag vet, det är min tolkning, min läsning.

"nallen i trädgårdsstolen" kommer jag att drömma om i natt...bara så du vet
2010-06-01

  Linen
Det är passionerat, hela registret - stäckläste med skräckblandad förtjusning! Jag tycker att det är väldigt koncentrerat, att antydningarna komprimerats med minsta gemensamma nämnare. Att sympatierna svänger på slutet - att nyansera, att inte hjälteromantisera. Jag gillar verkligen det; hur du kräver av mig som läsare, även om jag är totalt känslomässigt engagerad och sitter med datorn och åhhar, ojar, och uschar mig igenom!

Jag tror inte jag läst den förra, om det fanns en förra, men kände ändå på en gång att det var perspektivvänt, vilket är bra. Pet - bestämdheten i artiklarna svajar lite, därför blir inte rösten helt, helt entydig. Men handen i nacken finns där, and god, do we love the hand i nacke!
2010-06-01

  stella
En månad man aldrig glömmer om man sett den...
2010-05-31

  /Isabel
Fan, vad bra!
Fragmenten skapar
alla dessa bilder, stämningar,
känslor. Rått och hudlöst.
Tappade nästan andan..
2010-05-31

  peter markurth
söt...
2010-05-31

  kollrigheter
Vrooooom! Aj löööv juu!
2010-05-31

    Max Poisé
Ibland är kontrasterna det absolut intressantaste när man botaniserar bland alster. Jag har en tendens att alltid läsa dina alster efter skrivet Religiöst babbel om kärlek till gud och jesus. Varför det har blivit så, vette fan..Men den kontrastren blir så fanatiskt skön att jag småler genom din text, och tänker perverst hur det hade varit om man blandat dessa två genrer i en å samma alster. Det kräver nog sin kvinna/man det!..Ja jävlar

Fan vad bar du är, fast du förlorar mig med hej, nästa för jämnan!
2010-05-31

  Nanna X
jag tänkte också som Melona, att berättarperspektivet var ett annat när du publicerade dikten förra gången, eller minns jag fel? den känns lugnare nu, men det är kanske jag som har blivit äldre ; ). mycket trovärdig skildring, hur som helst, av mötet mellan kärlek och destruktivitet.
2010-05-31

    Melona
Ditt alldeles särskilda geniala språkbruk, dina fragmentariska satser och syntaxer. Jag älskar det. Flödet. Essensen. Jag har läst den här förut, men nu sitter jag och undrar om den var skriven ut K´s vinkel?!
Jag blir trollbunden av det som sker. Det suggestiva bildrika, de erotiska detaljerna, men framförallt av det gripande, ömma och förbannat nära. Att älska, att våga ta av sig huden och gå igenom en människa. Ditt sätt att skriva om kärlek, rå och vild, fångad vacker, du gör det förbannat bra. Dina texter är alltid så vida, stora men ändå strama i ditt sätt att styra upp det, du har så mkt film och drama i dig att det vore en förbannad synd för mänskligheten om inte fler fick ta del av den, av dig. Av din konst!

Favoritstycken:

"Ligger långt ut på kant i säng, stödjer sig med en fingertopp mot golv och låter så avlägsen när hon säger. När slutade vi älska med varandra och började knulla. Och. Jag vill bara sova. Vänder mig mot vägg. Tusch från drömmar som nattfjärilar bakom ögonlock, att sakta glida in i nattens landskap"

"Den nästan triumferande rösten, att hon väntat. Vinna, slå till att förstöra oss. Kan knappt tala, det är vreden, sorgen och gråten. Har inte varit här på så länge, visste inte att allt fanns kvar. Visste inte. JAG VISSTE INTE. (Eller)"

Det dramatiska i relationer, du vet verkligen hur att återge det vulkaniska att explodera sig mot en annan. Hur lavan kan utveckla sig och ta så många former, färger. Askan som sedan blir ord.
2010-05-31

  Maria Zena Viklund
shit så j-a bra helt enkelt vill läsa mer och mer!
2010-05-31

  Anders Perols
Ditt fantastiska språk är så nyanserat och målar de tydligaste bilder. Strålande prosa.
2010-05-31
  > Nästa text
< Föregående

Inkarasilas
Inkarasilas