Du är bra
på att ta emot.


När vi dansar
bortom ännu
en ensam natt.

Blandar varandras endorfin
och Jesu blod
i vår kollektiva ära.


(Du är bra
på att ta emot.)


När svett
från mitt bröst
är det enda
som separerar mig
från dina läppar.


(Du är bra
på att ta emot.)



Men det är det enda du är
och jag kan inte låta bli
att uttråkat
tänka på alla män
som bjudit upp dig
på sin lördagskväll
och uppfostrat dig
till något
som låter sig föras
men aldrig lärt sig ge.



Du är dålig
på att ta emot.





Inte ens det duger du till.
Inte ens när jag vrider din kropp
för mitt nöje
lyckas du hålla mig intresserad.

En livsuppehållen
förlängning
av en pardans,
när mina fingrar
håller uppe
ditt livlösa
par armar.



Du ger mig inget.



Fruktlös.

Ofruktbar.

Meningslös,

på det här golvet
som var ämnat
för tvåsamhet.

(Du är dålig
på att ta emot.)


För alla hundra män
som hade veckomöte
i din famn
krävde aldrig att du skulle
ge något tillbaka.

Du var en förlängning av någons hand.


En variation

- aldrig en variabel.



Jag kräver mer,

tröttnar,

svalnar

och går min väg.





Du står stilla kvar.



Du kan inte dansa
när ingen för.