Dimman lägger sig
likt en spöklik vante över hela förorten
täpper till alla hål av luft

Rädslan smyger sig på
är jag alldeles ensam kvar
på den här adressen

Kvar finns bara påhittade måsten
böcker att läsa
bilder att måla
mattor att dammsuga

Det enda riktigt verkliga
är de två i allra högsta grad levande
katterna som bor med mig
De kräks gräs, gosar skriker
tidigt i ottan idag hoppar
på stängda dörrhandtag

Det är då jag finns
för dem

alltså behövs jag