naturen står avklädd ett stelnat fotografi
i hösten faller klädnaden av
då du avkläder dig din yttre fägring
står du
naken
där

kvar

naturen står avklädd
ett stelnat fotografi

i höstens famn
faller klädnaden av

då du kläder
avkläder
dig

i aftonens skimmer
skrudar du dig
vaken

i vit linneklädnad
skira spetsars
drömväv

till bädden synes
ditt insteg

kropp vilar stilla i dunets hand
du smeker dess kind
ler kärlek

vingar lyfter
fria
du stiger in
upp
till
molns händer

samtalar
leende ljus
älskade samtals ljusbollar
dansar mellan
i kärleks
vilja

glädjens pärlor regnar stilla  lyster
över hennes hår

hon vaknar
sträcker sig
lojt

ler stilla
hemligljus

var
var hon

sakta tvagar hon dagens ansikte
ikläder sig sömn