brinn upp mitt hopp

du gör mig illa

vitskimrande

päls

boplatsen är inbäddad

jag sitter i ett glas av mjölk

 i väntan

till vad

sluter ögon inom

ser

solfingrar bryta genom

blåskimrande vit omkrets

ett steg för mig in i lugn smärtlindring

svävar fri

jag är kvinna

smeker varje möte i närhet

kvinnohjärta viskar in

i

allt

jag älskar er

långt bort ser jag ett ljus framträda

en låga

brinner stilla i kupade händer

bär han min låga

ömt varsamt 

nalkandes närmre

skymtar avklätt ansikte

älskade vem är du

vad förtäljer din hand

vitskimrande stryker du tätt förbi

nära

kom

motvilligt öppnar jag ögonen

ser väggar

tänder tusende skimrande lågor

eldhav skänker

värme

brinn upp

mitt

hopp