det finns solblommor
och
solblommor

jag ser din vida krona

du vackra blomma i livets trädgård fåglar svärma runt dig i höstlig dans
solros kallas du av människomun
gammal visdom äro detta ty vad är kärlek
förutan värme
förutan ljus
en mask buren av tragedia
djup tragedi är
denna
mask

den lägges över solögons solgård
är icke järn ändå
glödgat
järn

stjärneldar
ty gudars härskaror vredgas
vredgas ifrån de inres gårdar
vredgas över tragedin vilken förbannar stegen
icke av gudar
av människohand

haven skola resa sig över alla bredder
deras vrål skall höras
döva er för bakgrundslismandets kärleksord
det bakgrundljud vilket icke är ljud
det är dövandet av det sanna hörandet
det stänger livets trädgårdar
haven skola resa sig över alla bredder
deras vrål skall höras
döva er för bakgrundslismandets kärleksord
kallad
kärleksgärning
kärleksgärning är den icke ty dess namn är
binda
binda dig vid pålen

omgärdad av bålets flammor brinner hon
kärlekens ros
hon brinner ty hon har tömts
av käftar
käftar vilka mumlade kärlek bak stängda portar
en gång ögonlock
ögonlock att blinka bort sömngruset vilket förblindade synen
en gång ögonlock att blinka bort det sanna hjärtats tårar

så gjordes
 var tår blinkades bort
vik undan mitt hjärtas rop
så ljöd tragikens
stämma
den vackra rosen brinner i kärleks visshet
var låga lindar hennes tårar in i kärlekens frökraft i
vintriga isars andning
den vackra rosen brinner i kärleks visshet
i solgårdens famn
omgärdad av solens vingar
gyllene gula
detta är den förblindade tragiken
hör havets vågor vråla
vråla
stänga varje vrå inom huvudgrottans kanaler
känn huru locken stängas
med ett dån
fängelsets portar
tom klang
i grotta höres droppar svagt fjärran
droppe urholkar
bär minnet
av
klangsteg
huvudet vidgas
vidgas till spricknings gräns
spricka synes i mörkermolnens täckmantel
hörandets snäcka
rullas ut
sömngruset sköljes av vågen
den sanna tragedin
vaknar

tårar flödar varma ur kärleks hand
den stängde den stängda hör
ser

denna solblomma
är inte en solros
den är mer
en mycket vacker
näckros
bladen är sol
skir sol
i dem synes livets ådror
vita
icke dömande
i mitten
i mitten

ja se näckrosen
näckrosen
lotusen
öppnade
stenar
opaler

seglar
hav

livets strömmar

vågor
blad
lindas
runt
gråtande öga
skänker ljus
i ditt rena språk
i ditt vara
där du nu seglar är det vackert
mycket vackert

följ den strömmen