När du tittar mot mig, så brinner mitt hjärta. När du ler mot mig, så försvinner min smärta. Jag känner hur lycklig jag hade kunnat vara, om jag bara vågade svara. Svara på den blick, av kärlek som jag fick. När jag går fram mot dig och du ler, en liten förhoppning om kärlek jag ser. Att det kanske kunde bli vi, i en värld som nu är förbi.

Min kropp är som en spegel, av allt du säger och gör. Men allt ändras i min tanke, vad jag vill höra är vad jag hör. Allting ändras som jag ser, istället för att flina ser jag att du ler. Att du ler mot mig, en hälsning från dig. När förnuftet drunknar i ett bottenlöst hav, är det bara kärleken kvar. Kärleken gör vad de vill med min kropp, styr vad jag gör med både tå och topp.

Speglarna på väggarna, avbildar din blick. I speglarna ser jag, leendet jag fick. Tusen gånger om ser jag dig omkring mig, i speglarna som hänger intill dig. I speglarna och i min hjärna, bildas du av, min lilla stjärna. Spegelbilden och bilden i mitt minne, den tillhör bara mig och mitt sinne.

Men det bästa av allt, riktiga du, är bara din. Kan aldrig. Bli min...
Kolsvarta ögon, läppar av rubin. Flimrande tankar, hur kan du vara så fruktansvärt fin? Du är inte snygg, det är inte ord som räcker, du är vacker är det enda som täcker. Som täcker att säga hur du ser ut, jag struntar ifall det var förut. Jag skulle vilja känna på ditt mörkbruna hår, känna om det var lent men nu är en gissning allt jag får. Spegel, spegel på väggen där, säg mig hur kan jag vara så kär?

Jag kan sitta i en evighet, och läsa mejlen från dig. Det är bara ord, men de är vackra i sig. Jag vrider och vänder på orden jag ser, för att hitta ett budskap och se något mer. Kanske du menar att du älskar mig, fast det bara var några ord ifrån dig. Ord om nåt vanligt, inget spännande farligt. Du skrev vad du hette och vem du var, men de är de enda ord som jag har. Jag älskar när jag ser dig gå, när du går genom rummet tyst på tå. Jag älskar att se dig bakifrån, att du är vacker kan jag ej komma från.

Din kropp är perfekt, som skuren med mall. Ur det finaste träet, taget från tall. Ögon av kol, mörka som hål. Mun av rubin, underbart fin.
Ditt hår är av silke, gjort just för dig. Din blick är så vacker, gjord just för mig. Jag ser när du ler, du ser att jag ser.

Högst upp på listan, av önskade gåvor. Där står ditt namn, störst av alla plågor. Ingenting älskar jag mer, och ingenting så hatat jag ser. Du är min förlorade önskan, som ingen fe kan ge mig i grönskan.

Dräkten är vit, som du var en ängel av snö. Men alla vet, du försvinner i tö. När drömmen är slut och jag har vaknat, finns du ej där, pojken jag saknat.