Det största du kan göra,
att skänka mig ditt land,
det gör du utan börda,
och tar mig vid din hand.

Genóm den dröm jag hyser,
när vinden tar min själ,
stark min kärlek lyser
och sen är jag din träl.

När sig natten sakta sänker,
och jag lämna dig.
Jag så stilla tänker,
hur jag sakna dig.

Och denna av mitt hjärta
blomma utav glas,
vill jag av min smärta
sätta i en vas.

Av alla dina fränder,
vars skönhet lyser klart,
är du den det händer,
jag älska underbart.

När solen står i öster
och gryningen är här
då hör jag dina röster,
sjunga: du är kär.