Det var en gång en flicka som hette Shizuka. Hon bodde på en fin herrgård i Lyria och hade allt man kunde önska sig. Så en dag, när Shizuka var 12 år gammal, brann herrgården ner och Shizukas föräldrar dog i branden. Hennes föräldrar hade haft stora skulder, så Shizuka hade inget arv att hämta, och alla hennes fina saker togs ifrån henne för att betala skulderna. Inga släktingar kunde ta hand om henne, men tillslut fann man en familj som sa att de kunde ta hand om Shizuka, så hon skickades dit. Familjen var inte så rik, och de kläder som Shizuka fick av dem var enkla. De hade tre döttrar som var sjutton, tolv och nio år gamla. Den äldsta hette Thereshia, den näst äldsta Eshiriona och den yngsta Topazia.
Efter middagen, bestående av soppa och bröd, gick döttrarna ut och försvann bort över ängen. Shizuka kände modet sjunka. Hon kunde inte förstå hur de här människorna kunde leva, i all sin fattigdom. Hon saknade sitt gamla liv, där hon aldrig var hungrig och gick klädd i vackra kläder.

Shizuka reste sig upp och gick ut, för att se om hon kunde finna döttrarna. När hon hade gått en bit fick hon plötsligt syn på ett palats av syrenblommor, som skimrade i vackert lila. Shizuka gick hänfört fram till palatset och knakade på den stora porten av syrenträ. Den svängde upp, som av magi, och där innanför stod det tre sköna drottningar. Den äldsta hade vågigt, mörkbrunt hår och bruna ögon. Hennes klänning var av vitt sammetsyg och hade ett flera meter långt släp. Hon såg myndig och vacker ut, med sköna anletsdrag och håret uppsatt i nacken. Den näst äldsta hade långt, rakt, blont hår och en ljusgrön bomullsklänning, med äkta pärlor fastbroderade på med guldtråd. Hennes ögon var ljusblå som himlen, och hon var nog den sötaste Shizuka hade sett. Men den yngsta var ändå den vackraste, med långt, svart hår och mörka ögon. Hon utstrålade lugn och allvar, och såg äldre ut än hon var. Hennes klänning var av gyllne siden och passade perfekt hennes hy.
"Välkommen, ärade gäst", sa den äldsta med sin myndiga, starka röst. "Mitt namn är drottning Thereshia och det här är mina systrar drottning Eshiriona och drottning Topazia. Vill du dela vår måltid, min vän?"
"Mycket gärna", svarade Shizuka med svag röst när drottningarna förde in henne till en matsal där ett bord stod dukat med goda kakor och dryck.
Shizuka smakade på maten, som smakade sött som honung, och njöt. Sedan drack hon av den kristallklara drycken, som smakade godare än allt Shizuka någonsin druckit.
Hon tackade drottningarna från sitt hjärta, och de sade att nu när hon ätit deras mat var hon också en drottning. Drottning Thereshia tog fram en gyllne krona som den de andra bar, och satte den på Shizukas huvud, och gav henne en
"Lev väl, drottning Shizuka", sa drottningarna i tur och ordning.
Mörkret började falla och Shizuka gäspade.
"Finns det någonstans där jag kan få sova?" frågade hon, varefter drottning Eshiriona ledde henne fram till en mjuk, stor säng.
Shizuka lade sig ner bland täckena och lakanen och somnade nästan omedelbart.

Shizuka vaknade och märkte att hon låg mitt i ett hav av vajande gräs. Det var kväll. Bredvid henne låg en krans av flätad halm. Shizuka tog upp den och reste sig, borstade av skräpet från hennes bruna linneklänning.
"Kommer ni hem nu, flickor?" hördes ett rop.
"Jadå, mor" svarade de andra flickorna i kör.
Shizuka såg sig om i den lilla syrénbersån medan Topazia plockade upp vattenkaraffen och fatet med bröd. De andra tog sina halmkronor och vände sig mot Shizuka.
"Ska du med tillbaka, eller, Shizuka?" frågade Eshiriona.
"Jag stannar här lite till, tror jag", svarade Shizuka med svag röst. När de andra gick iväg blickade Shizuka upp mot himlen och vred tankfullt på halmkronan. Plötsligt längtade hon inte längre tillbaka till herrgården, för den äkta rikedomen, som finns att hittas i var människas själ hade hon nu funnit och tagit till sitt hjärta. Förstående vad livet gick ut på.