På björkens gröna gren
två fåglar satt en gång
De lockade sin käresta
med varsin kärlekssång

Den ene sjöng så ljuvligt
om fågelungar små
Och känslan av att se
dem flyga mot det blå

Den andre sjöng i tonen
att tillvaron är kort
För livet det levs nu
och bör ej skojas bort

Nu spelas det vackert
där över tysta skogen¨
Ty honan hon ska välja
den hon vill bli trogen

På grenen hon gungar
över flodens vatten
Hon har ett huvudbry
som pågår hela natten

När gryningen nalkas
så mår hon riktigt bra
För ingen av fåglarna
är den som hon vill ha

Kring solljusets strålar
hon flyger med balans
Att söka sig till kärleken
där någon annanstans