Vi minns dem än i troget värv
de gamla vi i hjärtat gömmer
de kära som oss hårt vid livet band
djupt i våra hjärtan är vi ännu barn och drömmer
om långa somrar och om lek i sand.

Vi ärvde detta land som vi i kärlek hölja
med skogar, sjöar, berg emellan tvenne hav
där fältens gyllne ax i vinden bölja
det dyraste det bästa livet gav.

Så skall ock vi när våra steg bli tunga
när barnens hand vi taga till farväl
ge landet som vi älskar till de unga
men där vi evigt har vår själ.

Så skall vår kärlek forma morgondagen
att vi må minnas såsom vi vill minnas dem
som levt och verkat älskat så som vi har älskat
vår bygd ,vårt land ,vårt folk
vårt tusenåra hem


Arne Axel Dahlgren
www.lyriksidan.se