förvridna syns återblickarna
och spåren förvillar
som alltid
den som fäster blicken lågt

innan de når
och griper tag
har ting funnit sin ton
musik sin tystnad

hon  försjunken i händelser 
som aldrig ägt rum

han
en illa omtyckt man

förnuftet stod dem avlägset
som tankar ofta 
på skam  

och på var sida om
allt oftare 
avenbok än furu

såg de i den nötta ytan 
hur en fläck absorberar 
en livstid

så klädsamt med smärta
och kött som klyvs itu

om inte så till spillo 
funnes just där