december är en hona

 

 

oavbrutet faller
snön

virvlar ortoceratiter i
mörkret

 

 

utdöda linjer 

honans stråk som fattar eld
utmed ryggen

 

 

nattens röst   en  
tolvarmad oblat

det blåser lätt kring
det öppna ögat

 

 

askblonda
fingrar

kysser in ljus i
sädesskuggan

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 857 gånger
Publicerad 2009-12-15 19:11

Skriv ut
Spara som PDF

Annie b'larsson December är en man, som kommer med snö och julklappar. En man som är lekfull och har humor samt sprider glädje omkring sig. 2010-04-25

Robert W ´jag håller inte med. december är "vi", våren är en kvinna som ööpnar sitt kön, sommaren är alltid "dom" och hösten ett förspel. bygga bo att överleva vintern med. arrs är det en bra text Ulf. snuskig så det förslår. tycker jag då alltså 2009-12-29

christie Det här precis som om man inte har någonting att skriva men måste kriva ändå . Fattar ingenting 2009-12-24

peter markurth väldigt skickligt skildrat, vacker poesi= ja 2009-12-20

HELA vacker 2009-12-18

erkki Fattar inte ett barr. Hur gör man? 2009-12-17

Din Fiende Lite som dåligt skidföre, visst är det fortfarande trevligt men det kunde varit så mycket bättre.. 2009-12-16

Din Fiende Nja, jag är inte helt begeistrad i denna, och det brukar jag nästan alltid vara när det handlar om din poesi men den håller mig inte...jag tappar tråden vid de virvlande ortoceratiterna. Du är ju en stilist av rang, men det känns som om orden fastnar, jag får staka mig liksom, lugnet vill inte infinna sig. Men å andra sidan, att fästa den kyliga kärleken på pränt är ett svårt värv och denna är definitivt någonting på spåren. Det är ju inte dåligt på något sätt, men det är inte en av dina bästa, titeln är grym! 2009-12-16

Elaine.S Titeln kommer jag inte ifrån, den liksom biter sig fast. Den är mångbottnad tycker jag och jag kan inte i skrivande stund avgöra om den är mest positiv eller negativ i sin klang...det är där jag fastnar mitt i all snö...slutorden är det också något speciellt med men jag får inte ihop helheten och den lämnar mig inte oberörd...det är i mina ögon något positivt, något som gör att jag inte ännu är färdig med denna text, jag läser den igen. 2009-12-16

amarcord visuellt och osentimentalt. Vacker vinterkänsla. tack! 2009-12-16

ej medlem längre vackra bilder 2009-12-15

Ingela Svenson oblatpoesi 2009-12-15

Nina Ahlzén nautilideer, i virvlande snö fyllda med kalkspat, simmandes baklänges. Det här känns som tidens gång, det öppna ögat. "..kysser in ljus i sädesskuggan" . Hur det smeker min poesinerv, vill jag viska dig. 2009-12-15

Måna N. Berger Här ser man tidssvep dra förbi i den fallande snön, årstider och eoner, och december är en hona, en Moder! Mycket vackert formerar sig dina ord i fantasieggande bilder! 2009-12-15

stenen/ Yv Ericsson tycker denna va förbaskat sexig faktiskt. ortoceratiter= gemigen förklaringmensigintetillnågon... ger riktigt braimagenkännsla..ochjaliteöveralltkänsla... vem fattar inte eld i december då säger jag. niger då. 2009-12-15

Berit Robin Lagerholm Här skapar du otroliga bilder av snögnisterformationer, som likt fossiler är osmältbara. Så vackert och ger ögon så djupa bilder från ett klargrönt Skåne. Sedan ledsagas man vidare i någon form av sensualism i det vackras värld, som gör att man ändå med glimmande ortoceratiter innanför ögonlocken, undrar om de inte kan smälta. Men för mig möjliggörs även möjligheten att december är en hane. Otroligt vacker gnisterdikt som jag tar med mig på resan. 2009-12-15

Nattviol en hona sval som december och tankar om förgänglighet svarta avstånd och det utdöda som varje fossil påminner om dock finns där en eld där darrande nervknutar vittnar om liv och om tyst, nästan stum kärlek och oavbruten, fallande snö 2009-12-15