Tog mej tid idag...

Vandrar fram i en
stilla skog fram till
gläntan den dystra
Där snön ligger tung
och gör alla ljuden tysta

Såg glädjen i
att finnas till
i midvintersolens
ljus.
Inte ett ljud..
inte ett vindsus..

Korpens vingslag
var glädjens budbärare.
Livet finns och kommer
åter om några dar
med en framtid så ljus
och klar...

Visst är längtan svår
ibland...
Tungsinnet
tar överhand..

Men känner nu att
en stund för mej
är bara bra
att ha..


Saknar dej...
gör jag dock..


Älskar dej...