Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vita fingrar talar i mitt hår

          

 

flickan i ringen av is, till våren ska läppar droppa ur
hennes flätor, jag fäller parasollet, låter hundstjärnans 
vax rinna utmed ögonlocken, en tid kommer allt
att vara stilla, nu när vattnet flödar till glas, när 
trasten med sin oranga näbb, fraktar planschen med 
lekblod och pupillsäd allt längre in i det akustiska
mörkret, hon vet det inte, men hon sover, med klar
röst sjunger hon ännu om havet, det som koagulerade
i linjen, till månader finns inga döda
kistor, bara den kritade tungan, kattjärnet i hennes
öppningar, sorlet av en levrad kyss




Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 1107 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-12-21 21:48



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du greppar in varandet i den omedelbara existensen i skönhetens omedvetenhet.

I just varandet att vara utan att behöva veta varför..


Snyggt!
2013-06-11

    © Birgitta Wäppling VIP
Så för du dikten till höjderna med din penna, liksom flera gånger tidigare. Denna är ett mästerverk.

Det är hur du beskriver det skirt utmejslade, det exakta, men ändå med utrymme för tolkningar:

"nu när vattnet flödar till glas"

"med klar röst sjunger hon ännu om havet, det som koagulerade
i linjen"

Bokmärker och kommer tillbaka.
2009-12-25

    ej medlem längre
slutet!
2009-12-24

  Berit Robin Lagerholm VIP
Det finns tva satt att ata Californiens apelsiner pa och det finns tva satt att gunga i en stol pa.
Antingen satter man sig pa en pinnstol och gungar fram och tillbaka i, medan man sorplar i sig den pressade apelsinen och vitaminerna ger en kick, sa att man far passa sig, sa att man inte tippar baklanges och resolut blir reaktionen, att man knycker framat, med en abrupt small med benen i golvet.
Det andra sattet ar att man satter sig i en gungstol, sjunker in och gungar med i, medan man sakta och forsiktigt skalar apelsinen, sedan forsiktigt tar klyfta for klyfta, varligt och sinnligt, avsmakar sakta, en skalad del i taget, for att sedan njuta av nasta skikt. Suger pa dem och kanner smak och konsistens, medan man rofyllt gungar med, medan vitaminerna sjalva hittar sin plats och slar sig till ro.
Det sista alternativet ar verkligen, som att lasa detta alster. Du fullkomligt ager och doftar spraket och sammansatter det malande med egenartad briljans.
Har du nagon gang atit en farsk Californisk apelsin Ulf? Gar inte att jamfora med vara importerade svenska…..och ingen ar den andra lik.
God Jul pa dig
2009-12-24

    Bodil Sandberg
Du är sannerligen en ordkonsnär utöver det vanliga Ulf..
den här dikten är otroligt stark i sin varma djupa ton och dessa fantastiska uttryck som du använder dig av...känslan däri
- det är poesi
2009-12-24

  Dr Jimmy Johansson The 777
Raspar textens hy diandes, via serum. Med en igels öga skönjer vi på språket, vitala fingrar i mitt hår. Skriftörens ordbiopsi förnimmer oss vad som komma skall med en piruett i florettens sfär.
2009-12-22

  stenen/ Yv Ericsson
naturens makt helt enkelt det som ingen kan styra över eller gravsätta på sitt eget vis. naturens alla gömslen har du fått med här. i ett flöde där man ändå kan skönja ljud från vårbäcken. här har du skrivit på ett vis som jag är mycket införstådd med.
2009-12-22

  Mikael Lövkvist
När jag läser den här så finner jag det fascinerande att reflektera över de effekter som själva formen har på läsarens upplevelser av dikters rytm och innehåll. När jag läste den igår så kändes dikten för mig, på grund av dess form, som en tät associationsgröt vars bilder jag inte kunde ta till mig. Idag, när jag läste om verket, så skapade jag själv mera rymd och en annan rytm genom att dela upp verket i mindre strofer, och stannade sålunda till då det kändes naturligt. Då trädde bilderna och musiken (den syntes som jag anser vara din gåva och unika genialitet) fram och nådde in i mig. Det är dock sannerligen spännande och av vikt att du experimenterar med din poesi. I det här fallet fungerar inte formen för mig, men det är ju inte poängen. Poängen är ju att över huvud taget våga experimentera, så att man inte kör fast i sig själv och sina mönster. Å andra sidan, vem kan någonsin tröttna på en trasts naturligt geniala ton och rytmiska gåvor? Till sist ett tack till Lili, vars kommentar här nedan hjälpte mig att närma mig dikten.
2009-12-22

  Inkarasilas
Du har bytt form på gott och ont, luften är borta mellan rader och nu är det som en komprimerad sprängkaka man får vända och vrida på för att slutgiltigt äta försiktigt och tänka noga på ordens innebörd. Läckert är det och satan så skrämmande. Det är väl det som gör att det aldrig blir sockersött, det du skriver alltså. Hotet finns alltid bakom och ligger som sylvasst gräs av rakblad och sätter du ner foten så...Foff. Kritad tunga och koagulerade linjer, ujujuj, stark medicin.
2009-12-22

  Nina Ahlzén
Den här dikten gör sig bäst smakandes långsamt-likt mörk choklad mot gom och tunga. Annars kan det stocka sig. Jag har sagt det förut, men, jo-jag vill bo ett tag bland ditt ordlandskap.
2009-12-22

  peter markurth
det avslutet var perfekt, mycket bra som helhet
2009-12-22

  Elaine.S VIP
Isen, den som fryser allt när kylan gör sin entré. Allt som blir berört av vatten och sedan blir fångat i isens grepp. Det är vackert att se både i närhet och på håll. Hur det gnistrar och glimmar "nu när vattnet rinner till glas".

Jag skulle kunna tro att flickan är en staty som stillastående får foga sig i tidens gång. Tycker om livet och lusten i raderna
"flickan i ringen av is, till våren ska kyssar droppa ur
hennes flätor," hoppet om våren och värmen, de raderna gör att statyn , om det nu är en sådan får ett värde även utan liv.
Men det kan ju också vara en alldeles levande flicka som med lust tar sig an den frusna ytan, och gör sina piruetter med skridskobeklädda fötter.

Liksom havet får finna sig i "det som koagulerade i linjen" så får vi finna oss i vinterns tid. Den dör aldrig , vintern, den kommer tillbaka men så gör även våren, den efterlängtade.

Älskar titeln för sin sinnlighet, gillar slutet för det känns ödesmättat. Den krävde sina läsningar, och inte förstår jag allt, men jag gillar känslan den bjuder.
2009-12-22

    christie
Vad menar du ?
2009-12-21
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Lagerholm
Ulf Lagerholm