Jag har en ny vän, som fick mig att tänka igen.
På det som egentligen var glömt, eller bara undangömt.

En äkta poet, med pennan så het!

Vi samtalar om förlorad kär-lek, om hur den lämnar huden blek.
Kärleken är så saftig,
men vissa på den suger, allt för kraftigt.

De suger ut den allra sista droppen,
och lämnar den döda kroppen.
Låter den läka igen, bara för att suga igen, sen.

Varför gör många så…?
Vad försöker de att uppnå?
Läcker deras hjärta på blod, så de suger på vårt
så hårt det 'gårt?

En hemsk tanke det är,
Men på den tanken vi alla bär.

Men idag har jag en ny vän,
som jag kommer prata med, igen och igen!