Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

[Strö mig på mjuk mark]


Klockan tickar baklänges, siffrorna är bak och fram.
Hjärtat slår i takt, ängsligt, till varje minut,
pumpar blodet varmt.

I all denna tröga slöhet, tänker jag bar en sak:
Ångest.

Innan allt rycker till och som att ta igen förlorad tid,
sliter mig våldsamt framåt.

Timmarna blir minuter och jag fattar eld,
av den elektriska vågen som sköljer över hela mitt väsen.

Jag expanderar, imploderar, likt en döende stjärna.
Ur min mage föds ett svart hål, blir tung och suger i allt.

All ljus, all kärlek.
Tills bara kall mörker kvarstår,
det tomma intet som är min själ.

Men allt som var i mig,
komprimerat till ett korn, ett frö,
växer plötsligt och,

jag föds på nytt.




Fri vers (Fri form) av //Nikita
Läst 366 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-10-24 11:39



Bookmark and Share


  gunnnar nylund VIP
En återfödelse likt fågel Fenix uppkomst ur askan... träffsäkra
metaforer... bra skrivet vetja!!
2014-10-24
  > Nästa text
< Föregående

//Nikita